Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
måla Rävagård in. Det var inte hans hållplats, men
till den rätta vågade han inte gå av fruktan att
få stå och vänta på bussen samman med sin granne
i Korpagårn. Han slapp honom dock inte, ty
nämndeman skulle också till marknaden, fast han
steg på vid en hållplats ännu längre framåt. De två
fiendernas ögon möttes, och det ven till som när en
s^gklinga skär genom färskt graneträ.
Det blev alldeles tyst i bussen, man hörde bara
hur Sven på Näbben stönade och ungen kved
ibland. Skörd tyckte det var synd att förstämning
skulle vila över denna buss som körde dem till
köpenskap och fest. Han började prata åt höger
och vänster, slutligen var det bara tre personer som
icke deltogo i samtalet. Den ena var Sven på
Näbben, som var bortom all påverkan, den andra Ester,
som var i sjunde himmeln, den tredje
Rävagårds-bonden, som satt där så svart som om allt mörker
som fördrivits från bygden genom elektriska ljuset
samlat sig hos honom. Nämndemannen viskade i
örat på Skörd att troligen reste gubben åt stån för
att bjuda ut gården genom en egendomsagentur.
Munkatorpsbolaget höll i sig med sin vägran att
sälja ström åt Rävagården så länge Johannes satt
där, trots att han erbjudit sig att betala skadestånd
för den utgift han förorsakat.
— Nu härdar han inte ut längre med
fotogenlamporna och fruntimmernas stickord, sade
nämndemannen glatt.
— Nå, Johannes, vad har ni att sälja på mark-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
