Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
vi kan titta in lite senare, när vi bestämt oss rörande
tiden.
Medan de begingo denna grymhet mot Lennart,
voro de båda två mycket upphetsade, mycket
lyckliga. Ester märkte nog, att ett lysefolk från
Gammalrödja tittade på dem med förvåning, men det gick
henne förbi. Hon upptog ännu icke betydelsen därav
i sig, hennes sinne var för fullt.
Denna ring hade en helt annan tyngd och glans
än den hon fått av Lennart. Hon kände hela tiden
dess närvaro, medan de åto på stadshotellet, och
lokalen uppfylldes av dess prakt.
Skörd satt och såg på henne. Han hade lyckats
få av henne den otäcka pälmössan, hon satt där så
ovanlig och söt med sitt månskenshår, och han
tyckte om att Växjöherrar tittade på henne. Hon
var förlägen och betagen, föryrad och bragt ur
fattningen, men gjorde allt för att det inte skulle
märkas. Bussen hade hon tydligen glömt. Tiden
förlorade sin betydelse för henne som för ett barn
under ett nöje. Men nej, hon hade inte glömt sig
ändå. Medan de drucko kaffe ovanpå sin skinka
med stekta ägg, började hon bli orolig. Hon såg sig
om efter en klocka i lokalen och frågade slutligen
Skörd, om de inte borde tänka på bussen. Men han
svarade bara: nu ska vi gå till en advokat och göra
inbördes testamente, vad säger du om det?
Hon visste inte vad inbördes testamente var för
något, men hon tyckte om uttrycket inbördes
emellan dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
