Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o6
Skörd gjorde sig inte ett dugg brådska att gå
till advokaten. Han tyckte att stackars Ester inte
haft något roligt än, och han frågade en polis efter
Smålands museum och Kristina Nilssons grav, han
köpte karameller till Skäggakajsa och hela familjen,
docka och skallra till småflickorna. Ester fick så
småningom en hel massa marknadskram i sin korg.
— Jag får inte glömma magdekokten åt far och
kaffe åt mor för att hon passat flickorna, sade hon.
— Aj, där var en urmakare, en klocka! Jesses,
jag hinner nätt å jämnt in på apoteket, gå du till
Brantens efter kaffe, ropade hon och sprang.
— Vänta på mig! ropade Skörd.
Han lagade sig till att följa efter henne, men kom
in i en folksamling. Dess kärna var hans brorson,
upptäckte han. En stor polis kom vandrande med
en kråkfotapojk i var hand. Deras skälmstycke var
upptäckt, och nu skulle de utvisas ur staden, med
andra ord, polisen hade order att leda dem till
bussen. I denna parad genom staden låg deras
straff, och det var hårt nog. Men K. B. började
förlora tålamodet över alla dessa pojklymlar som kom
och ville ha skottpengar för förgiftade kråkor. Dess
representant hade med lätthet lockat sanningen ur
pojkarna och beslutat att statuera ett exempel.
Pojkarna reagerade instinktmässigt med att streta
emot. Det förlängde deras pina och motverkade
deras intresse som låg i att fortast komma bort från
skådeplatsen för deras nesa, men så långt tänkte de
ej. När brorsonen fick se Skörd, började han kranga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
