Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
Han tog pojkarna med sig till S: t Sigfrids apotek,
men Ester var icke där. Han gick tillbaka till torget,
men hon var icke där. Först då begrep han, att hon
helt enkelt kommit i tid och farit hem ensam med
bussen. Det var oförlåtligt, att han behövt så lång
tid för att förstå att hon handlat självständigt.
"Ja, då struntar jag i testamentet", tänkte han
vred.
Ester var mycket orolig, där hon satt ensam i
bussen under lysefolkets blickar och de andras. Och
ändå anade hon icke att hemma på Skördatorp satt
Kajsa ensam med hennes små flickor.
Kajsa hade gett dem var sin tröstnapp, doppad i
brännvin, surrat in dem och lagt dem på
utdragssoffan bredvid varann. Sen hade hon letat upp
Skörds amerikakort som lågo i ett skrin på runda
bordet och satt nu och betraktade dem. Somliga
ansikten voro alldeles vita, hon satte ett märke
med nageln på dem, ty hon visste att när en
människa dör, då bleknar hennes kort bort, och hon
var nyfiken på de döda, vad de haft för sjukdom
och hurdan begravning de fått. Hon skulle fråga
Skörd, när han kom hem.
Han påstod att han rakat av henne makten att se
det fördolda, men dët skulle han väl bli varse, att
han inte hade. Skägget hade aldrig haft sån kraft
som nu. Hon skulle göra ett försök till att bli av
med det, sen fick det vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
