Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Lennart - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Men Ester sade emot, ehuru med förfäran i
hjärtat.
Skörd ville inte ha fruntimmershjälp i sitt hus, så
det skulle farmor inte besvära sig med, för han
skickade bara hem den igen. Och det var för
smittans skull flickorna inte fick vara hemma, ett
fruntimmer kunde väl inte skydda dem för baciller.
Lennart som är så dan med barnen borde väl inse
den saken.
Hon kände att hon talade ut i en oförstående
tystnad. Det hjälpte inte vad hon sade, hur hon
lade ut, de förstodo inte ändå. Det hjälpte inte hur
sjuk hon var, de hade ändå intet förbarmande. Då
gömde hon huvudet i armen och grät. Hon rörde sig
icke, förrän hon hörde Skörd komma tillbaka.
Vilken outsäglig lindring det var, bara att han
kom.
— Om inte Skörd vore, sade hon, så finge jag
dö som en hund.
Men hon visste icke vad det ville säga att dö som
en hund.
Lennart hade tagit Maria med sig till brunnshålet.
— Kan inte mor stanna till Skörd kommer och
tala vid honom?
— Det tjänar ingenting till.
Visst gör det så. Mor kan säga till honom att han
måste gå med på att Ester kommer på sanatorium,
så att hon kan bli bra. Hon blir ju bara sämre och
sämre. Och så kan jag ta hem barnen från Ljung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
