Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Lennart - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
heda. Jag vill inte ha dem hos Beda Skörd, jag.
Och det är mina barn.
— Jag kan inte. Vad bryr sig Skörd om mig.
Jag rår inte på honom.
Detta kunde Lennart alls inte fatta. Han hade
kvar sin barndomsföreställning att mor kunde
hjälpa allt till rätta, bara hon ville. Han hade aldrig
förr hört henne bekänna sin maktlöshet, och det
gjorde honom alldeles ifrån sig.
— Ska den mannen få härja som han vill för att
han har pengar? sade han. Jag hade inte tänkt att
säga det för mor men ... Gud vet hur det har plågat
mig nu i två månader. Såg mor den inte, när ni var
inne hos Ester. Den blänkte ju i hela rummet, när
hon la handen över ögonen för att stänga ute min
åsyn. Det är minsann äkta guld, han har själv grävt
upp det. Jag hade ju inte råd till mer än en
gikta-ring. Men rår en för att en är fattig? frågade han
ut i rymden med höjd röst. Mor, om ni visste, jag
har slitit och trälat. Jag har knappt unnat mig
sömnen för att göra det bästa jag kunde på
gårdbiten. Men nu går jag ifrån alltihopa. Var eviga
smul är ju Skörds sen barnen är borta.
— Utom Ester! sade Maria.
— Nej, mor, det är fel. Han har tagit henne med.
Men Rosa och Broka, de är mina. Jag lämnar väl
Rosa, så får Ester sin mjölk som doktorn sa hon
skulle ha. Om jag säljer Broka, blir det till första
avbetalningen på en bil. Jag kan bli skaför vid
Ljungheda station.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
