Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Lennart - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
finge inte baron Douglas, Mosadouglas, bli utan
näpst. Den unge mannen var nämligen inte vem som
helst, han var Gammalrödjas korrespondent till
ortspressen. "Länge har man kunnat betrakta
Gammalrödja utan att nämnvärt förändras" det var hans
verk. Därför var det en småsak för honom att skriva
en dödsruna över Ka, däri han anmärkte på den
vårdslöshet varmed giftkriget sköttes på Askenäs
herregård i baron Ramsays frånvaro.
Konkurrenttidningen intervjuade genast baron Douglas, som
förklarade, att han kunde med vittnen styrka att
betet legat tvåhundraen meter från landsvägen,
medan lagen föreskrev endast tvåhundra. Om sedan
den förgiftade hunden med betet i kroppen krupit
innanför tvåhundrametersgränsen, det angick inte
honom, punkt.
Emedan han fullgjort lagens bokstav var han
rentvådd, skuldlös och oskyldigt angripen, så att han
slutade som den förolämpade i denna affär och
som den vars tur det var att hämnas.
De som klarade sig bäst i denna historia voro
kråkorna.
Vinterns utlöpare motades åter norr ut av ett
milt vårväder. Nu vårade hela trakten för brinnande
livet, man var redan i elfte veckan. Lennart gjorde
så gott han kunde med den tid han hade till övers
från dagsverken hos bönderna och med de medel
Maria ställde till hans förfogande. Skörd gick
aldrig ut och såg på arbetet, ställde aldrig en enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
