Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Lennart - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
— Tror du det blir långt?
Han skakade på huvudet.
— Hur skall jag veta det. Man får foga sig hur
det blir.
... och just nu är rätta tiden, åtminstone vad
angår sydligaste Sverige, att sätta ut plantor ur
bänkarna på kalljord...
Skörd sprang in och stängde av radion. Just nu
var rätta tiden för helt andra ting.
Maria grunnade på att nu framföra Lennarts
önskningar som han bett henne om påskdagen. Men
Daniel förekom henne.
— Jag hade tänkt att fråga, sade han, om du
kunde undvara radion en tid.
— Naturligtvis, om Ester kan ha något nöje av
den.
Ja, det var just Daniels mening. Han hade räknat
ut att den skulle skingra tankarna ibland, och något
annat recept för hennes räkning än skingra
tankarna, avleda henne från sanningen, det hade han
icke. Han ljög så mycket för henne var dag, att han
nästan storknade, men ibland måste han ju tiga för
att göra sitt arbete och för att låta lögnen rinna till
igen. Man kan även ljuga så att lögnen tryter, fast
det vill till mycket.
— Då tycker jag du ska ta den genast, sade
Maria.
— Jag får väl vad som helst, bara jag går min
väg och aldrig kommer igen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
