Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Lennart - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
Han sade det i sin spänning och retlighet, och
hade ingen aning om hur rätt han träffade.
"Ja", tänkte hon, "om du går, ska jag ge dig tio
år av mitt liv."
Men som hon tänkt det, slog det henne att så
mycket hade hon nog inte kvar att förfoga över.
Mindre än hela hennes liv kunde han nog inte ta
ändå och så ett stycke bortom.
Han sade ingenting medan han sysslade med att
montera ner radion. Maria blev sittande nere vid
påskaliljeståndet, och med blickarna fästa vid
offeraltaret tänkte hon: "Hur rädd jag än är, måste
jag säga honom det Lennart bad mig säga."
När Daniel var färdig, gick han fram till fönstret
för att se om hon var kvar eller sprungit till skogs.
— Maria, sade han. Om söndag skall jag fara
till Ljungheda och betala småflickornas
inackordering. Då skulle du gå till Ester.
Hon var inte alls beredd på detta och fann inte
något svar.
—- Hon undrar på att du inte frågar efter henne
det minsta, tillade han.
— Hur länge ska barnen vara i Ljungheda?
frågade Maria.
Det svarade han inte på.
— Min svägerska säger att hon fäst sig vid dem,
sade han. Maj-Britt kallar henne mo-mo.
— Stackars liten!
— Stackars liten, varför det?
— Stackars liten som inte får vara i sitt hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
