Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Lennart - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
nu belåten högg av med sin spade, men det var också
sitt eget bigarråträd han sårade, ty det hade sin
gång här under jorden bort mot Korpagården.
Rötterna voro så sammanflätade, att han inte kunde
skilja dem åt, han fick ta det ena med det andra,
men det brydde han sig inte om.
— Det är tur, sade Daniel då han äntligen fick
mål i munnen, att häcken är så tät än, så inte er
gåraman ser vad ni hålls med.
— Det får han la, sade Johannes. Det röre inte
honom huvort jag gräver på min mark.
— Det rör honom väl, det är ju hans häck.
— Men det är falle min mark. Här har inte växt
något på mönna år för häckens skull, om du ska
vetat, Daniel.
— Har det inte varit rätt gott att ha häcken
ibland som skymde?
— Gott, å tjyvingen! Vad har den hjälpt för
allt ont som kommit från Korpagården? Äss inte
Edvin lockats med Magnus att fara av till Amerika,
så hade jag haft an hemma. Då hade han kunnat
ta vara på Anton. Så hade inte Anton ött mor.
Nog vet jag var han fick det fyllet från då. Men
min gåraman, som du sär, han lät Sven på Näbben
bo kvar på sina ägor och bränna starkt, ändå han
är i nykterhetsnämnden och nämndeman.
— Men nu ska ni ju sälja gården, sade Daniel.
Vad ska det då tjäna till att stifta mera ofrid?
Daniel kände något den präktiga unga karl som
nu ämnade djärvt stiga in i detta hie och göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
