Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Lennart - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ester var ofta borta långa stunder. Då voro
människor som kommo bara mörka fläckar mellan
henne och fönstret, då förnam hon av dem bara
deras veklagan över hennes sjukdom, över att
barnen voro borta, och Skörd var där, hon visste
inte om hon såg det eller hörde det, men hon kände
bekymmer, obehag och missnöje komma från dem.
Någon kom och ville ta hennes ring, det var Kajsa,
någon kom och gav henne en kudde stoppad med dun,
det var farmor, eller var det tvärtom ? Eller var det
hennes barn farmor ville ha och hette farmor
numera Beda och vem hade talat om en brunn, en
brunn utan vatten, om påskliljor, om en hund som
dött, eller om en hund som skulle undersöka henne
och en doktor som var förgiftad av kråkorna? Ofta
spelade man numera i hennes närhet, sjöng och
deklamerade eller predikade. Stundom ringde
klockor, det var själaringningen över Ester på
Skördatorp, men det var då inte underligt att man
kunde höra sin själaringning och tacksägelsen från
predikstolen, sedan man nu hört av Kajsa hur de
döda levde och plågade fjärdingsmans Krestina
över hennes orättvist fina begravning, finare än
deras som dött i en säng.
Men Ester hade också stunder, då hon dök upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
