Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Lennart - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
Ester låg i sin säng med öppen dörr till köket,
där Skörd sov. Hon tyckte att hon hade förfärligt
tungt arbete förrätta i dag, Lennart slog
gädd-sjömaden och hon ryktade räfsan, men hon sackade
efter för vartenda skår. Varmt var det också, utom
om fötterna som voro iskalla, men det var ju inte
underligt, hon gick ju och plussade i vattnet.
— Fly mig vattenspannen, sade hon till Lennart,
då han kom emot henne, och det gjorde han.
— Ester, ropade han, Ester, vi har fått vatten!
Hela brunnen är snart full ända opp, smaka, det är
gott!
Daniel kom i dörren och gjorde ett häftigt
varnande tecken, men det var för sent.
Hon slog upp ögonen och sträckte ut handen en
liten smula.
Ett moln kom närmre och närmre, men ur det
kom Lennart, hans ansikte blossade och svetten
rann, hans tröja var nersmord, hans händer skälvde
då han visade henne den stora kopparkrukan full
med vatten.
Hon stoppade handen ner i den, tog upp den och
sög på fingret.
Så såg hon upp på honom och han på henne. De
smålogo mot varann. De voro båda tillbaka i den
första tiden på Skördatorp, den tiden innan allt kom.
De hade talat ofta om den stora stund, då de skulle
hämta vatten ur sin nya brunn. Nu var den inne,
och de möttes i leende över denna uppfyllelse och
lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
