Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det är mulet men svalorna flyga högt - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
Om han icke upplevt denna ensamma timme med
Ester och nattviolerna, så skulle han aldrig kommit
på den tanken att Ester borde läsas ut ur sin gård
med den segersång och sorgesång vid en gammal
kvinnas död, som han hade i mrs Carlsons avskrift
bland sina papper. Men i den stunden kände han
i sitt hjärtas upprördhet och ömhet, att där skulle
höjas en hymn till hennes arbete på vilket hon
stupade. Han tänkte icke på att hon var för ung, ty
han hade ju sett henne genomlöpa ett helt liv och
bli en gammal kvinna inför hans ögon.
På begravningsdagens morgon var han redan litet
osäker och skyggade. Han såg karlarna stå där och
titta på Lennarts verk och prisa denna
mannagärning. Hans eget verk — det låg i sin kista.
Kontrasten pinade honom, han skulle helst velat hålla
sig undan tyst som en gäst bland de andra gästerna,
eller sköta kannor och flaskor som den av de
sörjande anmodade värden för dagen. Men han kunde
ju icke svika Ester, det skulle varit som att beröva
henne en heder hon redan fått löfte om, när han
bäddade om henne.
När kistan skruvats samman och stod utanför
dörren, när klockaren sjungit: "Sänd, Herre, dina
änglar ut!" steg han därför fram med sitt papper.
Alla sågo undrande på honom och förvåningen
växte, när de hörde anslaget. Men snart glömde
han dem han hade omkring sig, och snart glömde de
också vem det var som förmedlade dikten åt dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
