Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det är mulet men svalorna flyga högt - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
var var han nu? Hur var det möjligt att detta
kunnat hända med honom, med henne? Borde icke
den andakt som vilade över den heliga platsen sen
hundra år ha rört honom och vänt honom från hans
uppsåt? Varför steg inte en erinring upp i honom
om hans första nattvardsgång?
Hon mindes en fjärran dag då hon förnummit
sig själv så full av kraft att hon haft till övers för
mannen med kräfta, för fjärdingsmannen, det gamla
prästfolket, Skördatorpsfolket, Daniel, alla, alla.
Hon mindes den dunkelt som man minns en gnista
som lyst i mörkret och slocknat. Det enda hon ännu
visste om detta, som dock hade hänt, var att hon
förnummit sig själv som en bärare av bud den
dagen. En seger och en kärlek hade strukit igenom
henne då, som kommit henne till godo, liksom
döden och kylan nu kommo henne till ondo.
"Hade jag kommit nära mannen den söndagen,
då hade han aldrig kunnat stjäla nattvardskärlen",
tänkte hon. Men vad skulle han kunna få för hjälp
av oss som lågo där vid hans sida? Vilken hjälp
av mig stackare i min kraftlöshet och rädsla eller av
Rävagårdsbonden och nämndeman i Korpagården,
som bara tänkte onda tankar om varandra?
På femte dagen kom länsman och drev upp
henne. Han var mycket arg därför att han blivit
visad ända till Ljungheda av Erik i Korpagården,
när hon ändå var hemma i sin säng. Tjuven var
spårlöst försvunnen, varnad förstås, sade länsman
bittert, av skrivarpacket. Rättvisans signalement var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
