Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det är mulet men svalorna flyga högt - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
icke hemma, tyvärr, tyvärr, ja, så fick hon be att
få tala med baron Douglas. Hon kom i detta
ögonblick alls icke ihåg kråkorna, Ka och polemiken i
tidningarna. Den unge baronen stördes av
ringningen mitt i författandet av ett valupprop för en
spränglista med hans eget namn. Han lyssnade med
största förvåning till Marias bön att hjälpa Lennart,
hans läskamrat.
— Skriva på ett lån? Nej, varför i all världen
skulle jag göra det? Vad har jag med Skörds och
Håkanssons affärer att göra? Jo, det medger jag,
det vore ju rätt att Håkansson fick behålla stället,
sen han grävt brunn, efter vad jag hört. Men då
får väl Skörd ge honom drägliga villkor. Vill han
ha pengar på bordet? Ja, det kan jag förstå, det
kunde jag också vilja ha.
— Ursäkta, men pengar på bordet, det fick baron
Ramsay för Skördatorp.
— Jaså? Ja, förlåt att jag har lite bråttom,
fröken. Medan jag kommer ihåg det: fröken får ett
upprop endera dagen, som fröken kan läsa och sen
skicka tillbaka till mig undertecknat. Det är det
minsta fröken kan göra mig efter allt obehag jag
hade för den där fördömda hundhistorien.
När Maria ringt av, tänkte unge baron för sig
själv: jag borde väl ha gett henne idén om ett
egnahemslån. Men han visste inte varifrån hon ringt.
Nå ja, hon träffar väl någon vettig människa!
Erik satte av Maria vid Ljungheda kyrka,
varefter han for vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
