Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det är mulet men svalorna flyga högt - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
Lennart förfärad. Var det möjligt att hon unnat åt
sin man ödet att bli en hemlös daglönare som trälade
för att betala fosterlega som en annan överbevisad
barnafar ? Var detta en trolös kvinnas hämnd för sin
trolöshet eller var det Skörds uträkning nu efteråt?
"Ja, det får jag aldrig veta", tänkte Lennart. Han
kunde tänka sig att Skörd lurat Ester till detta, eller
att de båda tillsammans tänkt ut hur de skulle lura
honom, mannen. Men han kunde aldrig drömma
om möjligheten att de båda utan baktankar varit så
glada över denna idé och tyckt att de ordnade på
bästa möjliga sätt för hans flickor. Ändå var det så.
Han ville fråga: det är väl inte Esters elakhet
detta? Men han kunde icke. Han slöt sina läppar
om varje utbrott mot Ester. Trofast även mot den
trolösa.
Skörd stod och synade en kaffefläck på
I-woke-and-found. Han mindes precis när den kom till, en
gång då Ester varit ovanligt kry och kaffedjärv,
och han dukat fint för att hedra henne. Det var
nästan obegripligt hur fläcken kunnat överleva
henne. Denna fläck var av de ting som göra döden
oförlåtlig och ofattlig. När han var död, skulle
främmande människor syna hans gångkläder och
säga: en sån slarvig gubbe att bränna hål med askan
på denna goda kostym.
Då Lennart gick ut, hejdade Skörd honom.
— Jag ger mig åt Ljungheda i eftermiddag, sade
han. Beda måste komma och snygga till lite före
bouppteckningen. Som sagt, du har stället på hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
