Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det är mulet men svalorna flyga högt - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
Så mycket skulle till.
När Maria lugnat sig litet, drog hon bort sin
hand, samlade sig med ansträngning, gick bort till
graven för att ta sin sax. I hemlighet gav hon
graven en smekning, korset en smekning. Hon hade
vunnit en seger och hade icke en aning därom.
Hon gladdes bara att Daniel vunnit en seger över sig
själv och tänkte att när hon nästa gång kom till
denna grav, hade hon minnet av Daniels seger att
minnas i cle bittra minnenas ställe.
När hon reste sig såg hon sig om, för att vara
säker att de två, Daniel och hon, icke haft några
vittnen till detta ögonblick. Nej, det hade de icke,
jo, det hade de. Svalorna sköto i höga, pilsnabba
bågar kring kyrktornet, kastade sig långt upp mot.
den grånande aftonhimlen, från himlarand till
himlarand.
Svalorna erinrade henne om resor, det hade de
alltid gjort. Att resa var för henne lika omöjligt
och sällsamt som att skjuta genom rymden på
pilsnabba vingar.
— Jag såg en koffert, när jag var nere på
Skördatorp, sade hon. Ska du fara snart?
— Ja, som jag sa dig, svarade han och tyckte
inte mer att det var så underbart som nyss.
— Vart ska du fara?
Han utvecklade för henne i korta, populära drag
läget på gulddistriktet och de möjligheter som lågo
framför honom. De voro icke fullt så svindlande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
