Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det är mulet men svalorna flyga högt - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
nu, ifall han avstod från att ta med sig köpesumman
för Skördatorp, men det rörde sig dock om
möjligheter som Maria inte alls kunde fatta. Ty hon sade
bara, medan de gingo nerför gången:
— Å, är det detta som förestår dig? Men om
du gör av med allting hos den där herrn med det
konstiga namnet, då blir du nog glad att du har
kvar ett ställe i Småland att komma till!
— Kunde jag komma då?
— Det vet du väl, Daniel.
Han brydde sig inte om att diskutera sina
möjligheter med henne vidare, de lågo utanför hennes
fattningsförmåga. Han frågade bara om hon var
säker på att få kyrkskolan om hon sökte, och det
var hon. Den hade baron Ramsay lovat henne för
länge sedan. Nå, trodde hon sig om att orka både
med skolan och de små flickorna? Han tyckte hon
såg trött ut. Ja, det trodde hon, så länge det var
nödvändigt. Alltid skulle, hon hinna mala några
säckar säd, innan vattnet var förrunnet.
De kunde nu också nämna Lennart och tala om
hans framtid. De ordnade för den så långt de hade
överblick och anade intet om husan Anna i bastan.
Daniel sade farväl först då de hunnit till
Äske-fällan.
— Det är visst första gången i livet vi talas vid
mänskligt, sade han.
— Ja, det är svårare än man tror att komma åt,
sade hon. Tack för att det blev så en gång, innan
vi skiljs åt för alltid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
