Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Några allmänna betraktelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
och åtskilliga andra folk. Men de äro ett slüktülskande folk
och ett hcmälskandc folk. När de tänka pà Sverige eller längta
dit, är det deras barndomshem, deras gamla vänner och bekanta,
deras släktingar, deras barndoms och ungdoms lekplatser, de vretar
och skogsdungar, där de strövat omkring, det är detta och icke
Sveriges land eller historia eller ärorika minnen, som spelar i
deras h;\g och tjusar dem. Men resultatet blir detsamma i alla
fall. Den hjälp, de sända till faltiga släktingar, och den hågkomst
de ägna sin barndoms sluga verka fosterlandskärlek för var och en,
som icke underkastar saken en grundligare analys. De tre
svenskamerikanska författare, som ägnat svensk-amerikanernas karaktär
och kulturförhållanden ett mer ingående studium än någon annan,
nämligen C. F. Peterson, Johan Person och Vilhelm Berger, ha
i sina böcker sagt alldeles detsamma, fast pà annat sätt.
Svenskamerikanerna äro mera lojala amerikaner än kanske något annat
invandrat folk. »Engelsmännen äro alltid angelägna om att lata
förstå, hur mycket högre de i många hänseenden sätta England
över Förenta staterna», skriver C. F. Peterson. »Tysken förbliver
tysk sä länge han lever, tysk i känslor, seder och bruk. lian gar
ofta så långt i sin tyskhet, att han förutsätter, att alla andra skola
tala med hans tunga. Fransmän, böhmarc, italienare, ungrare ocli
polacker är det knappast värt alt tala om, ty mellan dem och
amerikanerna är den naturliga sympatien mycket liten. Svensken
å sin sida sätter en särskild ära uti att bli ansedd som amerikan.
Johan Person skriver: >1 fråga om förhållandet Lill
barndomslandet torde kanske meningarna och känslorna vara något delade
bland de till Förenta staterna invandrade svenskarna, av vilka dock
den allra största delen hyser ett sentimentalt intresse för det
gamla landet; men gentemot adoptivlandet visa de alla, ulan
nämnvärt undantag, en lojalitet, som icke skiljer sig frän de infödda
medborgarnas i något avseende. Det ser stundom t. o. m. ut,
som vore de nyblivna amerikanerna de mest patriotiska, liksom
de nvomvända oftast äro de mest religiösa. Att svensk-amerikanerna
med en viss ömhet minnas Sverige, minskar icke deras lojalitet
mot Amerika. Sverige är för dem ett minne, ett skönt minne,
men Amerika är deras hemland, där leves deras närvarande liv,
och där hägrar deras framtids hopp. Amerikas lycka och välgång
är deras, och vilken sentimental uppmärksamhet de än må hysa
mot något annat land, deras världsliga ocli verkliga intressen
äro samlade i denna stora republik. Och dessa intressen utgöra
den säkraste garantien för det man kallar fosterlandskärlek. Sedan
må man idealisera den efter behag; men den vilar ändock på
materiell grundval. Annorlunda är det med släktkärleken och
stamkärleken, som är samma känsla i olika omfattning och som
i sin allra största kallas människokärlek. Den är ideell. Men den
har föga med patriotismen alt skaffa, vilken det här är tal 0111.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
