Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Några allmänna betraktelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
se, vad cn av de svenska studieresandena, G. von Koch, säger om
saken: »Mina undersökningar om svenskarnas nödställdhct», skriver
han i sill förtjänstrulla arbete Emigranternas land, »ha givit vid
bauden, att våra landsmän därute i mycket ringa grad, jämfört
med andra immigranter, bidraga att öka fattigvårdsbördan och
brottsligheten. Visserligen påträffar man icke så få svenskar, som
förolyckats i det nya landet, och därvid visar sig dryckenskapslasten
vara det skär, varpå det största antalet strandar. Men det torde
kunna antagas, all de flesta av dessa individer redan i sitt hemland
varit mer eller mindre på fallrepet, och i varje fall utgöra de icke
någon avsevärd procent av de svenska emigranterna. Det är också
cn missuppfattning, att de svåra arbetskriserna skulle vålla någon
allmän nöd bland våra landsmän. För nykomna och icke
yrkeslärda arbetare betyda säkerligen dessa perioder stor arbetslöshet,
och det lider ej heller tvivel, att svenskarna liksom andra därute
under ekonomiska krislider måste inskränka sig och förbruka gjorda
besparingar. Men det var för mig en ständig källa till förvåning,
att verkningarna av de dåliga tiderna ej voro mer i ögonen fallande
bland våra landsmän.»
Bland de hundraden och åter hundraden av svensk-amerikaner,
som författaren kommit i beröring med, kan ban endast erinra sig
ett litet fåtal, om vilket uttrycket förolyckats skulle kunna användas
med någon befogenhet, och av dem icke en enda, som ej hart sig
själv atl skylla för sin olycka. Jag har gång på gång träffat arbetare,
som vårdslöst under årets lopp kastat bort hundratals dollars på
krogdisken utan någon tanke på framtiden; folk, som efter några
fi månaders arbele i fiskerier, skogsläger, sågverk m. m. kommit
till staden med ett par, tre hundra dollars på Hckan och inom några
veckor, stundom inom några dagar, till följd av eget slarv och
vårdslöshet varit barskrapade. Om sådana skulle till slut hamna
på fattighuset, vore det väl ej underligt. Men inte rår Amerika för
det. Det skulle gått dem likadant och på kortare tid, om de farit
fram på samma vis i Sverige. Jag har haft tre vänner, som hamnat
på fattighuset. Två voro tidningsmän, men personer utan ringaste
begrepp om ekonomi, slarviga, tanklösa och utan ruter i sig; den
tredje en förrymd bankkamrer, som kom till Amerika ined 48,000
kronor och inom 15 år gjorde av med vartenda öre och allt vad
ban dessutom förtjänade under tiden. Det finns också gott om
personer, som efter vanligt folks sätt att döma befinna sig i en
god ekonomisk ställning, ha goda inkomster och förstå att taga
vara på dem, men ändå knota, klaga och jämra sig över sin
ställning samt, om de äro socialister, skålla på del kapitalistiska systemet,
som rånar och plundrar dem. En av mina vänner, som tillhörde
den klassen, men f. ö. var en duktig och präktig karl, kallade sig
alltid för proletär, även eüer det ban avslagit ett anbud på fl,000
dollars (33,000 kronor för en egendom, som han på kortare lid än
— Skarstedts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
