Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Svensk amerikanska typer, karaktärer och original
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
mig etl slort nöje att behälla del. Del tillhör de angenämaste ocli
märkligaste jag fåll. Med utmärkt högaktning, Svante Arrhenius.»
Så lyder detta märkliga brev, som väl får anses värt lika
myckel som ett examensbetygs, såsom d:r Josua Lindahl uttryckte
sig, när ban läst det. Han tillade: Det skänker mr Olson ett
erkännande, vilket säkerligen ej mänga ens av de med akademisk
bildning utrustade kunna berömma sig av att ha fått mottaga
från en sådan ansedd auktoritet som prof. Arrhenius. Mr Olson
måste ovedersägligen vara en mycket begåvad man. och prof.
Arrhenius’ sätt att vitsorda hans skarpsinne är storartat. Nå,
vem är då denne Hilmer Olson, som blivit pä ett sa ovanligt sätt
hedrad? Han är en anspråkslös skogsarbetare med endast vanlig
folkskolebildning från Sverige. Han föddes 1X81 i llaverö,
Medelpad. och kom till Amerika 1898. Här har ban försörjt sig
med grovarbete. Hans fader och svåger äga en XO-acresfarm i
Milaca, Minnesota, och där stannar ban ibland och vilar ut, när
han blir Irötl pä livet i skogslägren.
Prof. Arrhenius skrev till Minnesotas dåvarande guvernör John
Lind om Olson, och Olson fick korl därefter brev från
guvernören med anbud att hjälpa honom in på studiebanan. Huruvida
Olson begagnat sig därav, har jag icke fält veta, endast atl ban
var tveksam. Han skrev nämligen i ell brev Guvernör Linds
anbud var ju smickrande och storartat för mig. och jag önskar,
alt jag ägde de kvalifikationer, all jag kunde antaga detla frestande
anbud, men än har jag icke bestämt mig varken för eller emot.
Det tål ju atl tänka pa. Del är ju sa, att den. som har
förväntningar av en, icke gärna vill se dem gäckade, åtminstone icke
mycket. Ocli jag är nästan klentrogen beträffande mig själv som
studerande. Dessutom är jag ju bra nog till ären. redan 30 fyllda,
och vad skarpsinnet beträffar, som professor Arrhenius nämner,
vet jag just inlc. att jag kunnat upptäcka det. men del är kanske
bäst att tro sa. och att man inte varit nog skarpsynt på alla
håll. Här ha vi åter ett exempel pä den bekanta svenska
blygsamheten och självförnekelsen. En amerikan, som fått ett anbud
liknande det, som korn Hilmer’ Olson till del, skulle icke tvekat
länge eller känt sig klentrogen beträffande sin egen förmåga eller
begåvning.
Ett gammalt ordspråk säger, att den. som har mänga järn
i elden, bränner några. Samma tanke framställes i det engelska
uttrycket »jack at all trades and master of none-, vilket säger
detsamma som, att den som fuskar i mycket ej blir mästare
i något. Undantag finnas dock från denna regel såväl som från
alla andra. Den berömde Benjamin Franklin var ett sådant,
svensken Emanuel Swedenborg ett annat, italienaren Leonardo da
Vinci ett tredje, vida berömd och erkänd som han var såsom
målare, bildhuggare, arkitekt, vetenskaplig uppfinnare, ingenjör
21. — Skarstcdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
