Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Svensk amerikanska typer, karaktärer och original
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33})
eller hör något, men jag tror ända, all de ha oräll och jag räll,
och jag kan bevisa del med siffror.
Hans s. k. bevis var kostligt. Dä ban framställde det för mig
och multiplicerade och dividerade av bjärtans lusl. uppläckte
jag i hans kalkyler ett multiplikationsfel, som dragit en bel rad
av misstag med sig. .lag visade honom pa det och förklarade, alt
resultatet skulle blivit elt hell annat, om han räknat rätt frän början.
A, del är en småsak», sade han. det fästa vi oss inte vid. Lät
oss i stället räkna vidare.
Med hans farmning stod del ungefär till pä samma säll. Ilan
erkände själv, att han aldrig haft någon smak därför, och alt del
enda, som intresserade honom rikligt, var politik och
nationalekonomi. När ban kom in pä det ämnet, lyste hans ögon av
tillfredsställelse, och han svängde sig med miljoner och biljoner
dollars, som om det varit den allra enklaste sak i världen. Han
förklarade, hur regeringen borde gå till väga för all skaffa arbe to
ät alla människor. Vägar skulle anläggas och vidmakthållas. Varje
arbetare skulle ha 2 dollars om dagen. Varken arbete eller pengar
skulle någonsin tryta. Han hade pa sina fem fingrar, hur mänga
miljoner som skulle komma in frän det eller det hållet och betalas
ul för del eller det ändamålet. Del förde ban räkning över, men
om sina egna affärer visste han ingenting. Dä jag en gång frågade
honom, om ban hade något överskott fran sitt jordbruk, och fick
lill svar. atl det dittills endast gält med förlust, sporde jag. hur
mycket ban förlorat under det föregående äret, ocb om det var
kreaturen eller hönsen som vållat förlusten.
Det har jag ingen reda på», svarade ban. .lag vet, all jag
förlorar pa farmningen, ocb del är nog för mig. Hur mycket jag
förlorar, bryr jag mig icke om att veta. Till all lycka hade hans
dolter blivit gift med en myckel driftig och duktig svensk farmare.
vilken, när helst del behövdes, alltid var redo att hjälpa sin svärfar
lill rälta. Då jag frågade Wahlberg, varför han aldrig uppfödde
några grisar, sade ban »Det är onödigt. Mjölk och annat, som blir
över i mitt hushåll, ger jag till hönsen, och när jag behöver
fläsk, säger jag bara till Olson svärsonen , så ger ban mig genast,
vad jag vill ha. Det är visserligen bekvämt all ha det så ställt,
men det är icke praktiskt alt vara beroende. Men praktisk hade
Wahlberg, såsom förut nämnt, aldrig varil. I nder sill ensamhetsliv
i skogen, innan han fick sin familj till sig. hade han haft den
märkvärdigaste levnadsordning. Hans hustru berättade, att hon
funnit det mycket svårt att vänja honom av med den. Han kunde
fara upp mitt i natten, när det var månsken, och giva sig till
att bryta stubbar, såga upp stockar och göra andra arbeten i
skogen och sedan sova på dagen. Om det regnade eller snöade,
kvittade honom lika. Han kunde gå med trasiga skor genom djupa
vattenpussar, arbeta våt från topp till tä, utan att ens tänka på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
