- Project Runeberg -  Svensk-amerikanska folket i helg och söcken /
341

(1917) [MARC] [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Svensk amerikanska typer, karaktärer och original

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

341

Du beträder flen aldrig med din fot, har ej ens en slig titi den.
Den ligger sä längt från ditt hus, att du knappt kan se den. Om
en rik inan äger den och uppför en vacker villa och bor där
med sin familj under sommaren, så får du tillfälle alt sälja mjölk
och annat till honom för kontant betalning, och det kan hända,
alt vänner till honom köpa land vid sjön och bygga villor. Sjön
komme, all bli bekant utomkring och hela befolkningen all gagnas
därav. Silver Lake kunde komma alt bli en omtyckt bad- och
fiskeplats för människor med förmögenhet, och bäde (lu och dina
grannar komme alt förtjäna därpå. Du var väl inte lokig nog atl
inte åtminstone lova att länka pa saken?

Nej, jag har skrivit lill bankiren, all om ban vill bjuda
mig 10,000 dollars, skall jag börja alt tänka på saken.’

Det är ju detsamma som att säga, att du inle alls vill sälja
den där udden. Den år inle värd en enda dollar, ty dti har och
får ingen inkomst av den, och som utsiktsplats har den heller intel
värde för dig, eftersom du aldrig besöker den. Men en rik man
sådan som bankiren skulle nog ända vara villig all giva dig kanske
ett par tre hundra dollars, om du läte tala med dig.^

> Ja, det ville ban nog och måhända mer. Men om den är värd
så mycket för honom, så är den värd detsamma för mig också.
Vad skulle jag med pengarna? Det är väl trevligare för mig att veta,
att jag har min 160-acresplats ostyckad. •

»Nej», inföll jag med skärpa, ined pengarna kunde du avbetala
en del av diii skuld. Utan dem ökar du skulden och den ärlig,a
räntan alltjämt. Du vet och måste erkänna, att 0111 ej din svärson
funnes och liulpe dig med att betala denna ränta, hade farmen
redan nu varit tagen ifrån dig och du själv insatt på
fattighuset.»

•la. del vet jag. Men även pä fattighuset kan man lia det
bra. Man får mat och husrum och behöver alls inte vantrivas.

Han var ohjälplig. All resonera ined en människa, som är sä
optimistisk och bekymmerslös, att ickc ens fattighuset äger
någonting avskräckande för henne, är ju lönlöst. Jag avstod från alla
vidare, försök att tala förstånd med Wahlberg i denna fråga. Han
hade i alla fall varit värd en bättre tott än den, som kom
honom lill del. Men då ban var nöjd ined den, är det ju
ingenting alt säga om saken. Hu gäng, då ban och jag
tillsammans varit i vår närmaste stad och förgäves sökt avyttra
några skålpund smör och jag under vandringen frän staden
uttömde min vrede över sådana avita förhållanden som dem vi levde
under dåliga vägar, långa avstånd till befolkade orter, svårighet
att sälja det lilla man producerade o. s. v. — skrattade Wahlberg
helt gemytligt och svarade Vad gör det? Om vi inte kunna
sälja smöret, kunna vi väl äta det. Vi få lära oss att äta smör
till potatis, till kött, till pastej. Ii" frukt, lill alla rätter, så går

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:55:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svamfolket/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free