- Project Runeberg -  Svensk-amerikanska folket i helg och söcken /
350

(1917) [MARC] [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Svensk amerikanska typer, karaktärer och original

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

350

tlu är en farlig person, jag vågar inte vara i ditt sällskap mer. Men
hur har detta blivit gjort? Det måste ha skett häromdagen i din
där folkträiigseln. du minns. Ilade du talat vid någon ill då taga
av mig? Men jag ser ju ingenting av gatan eller de andra. Delta
var märkvärdigt. Han försjönk i funderingar. Han fick aldrig
någon förklaring över hur det tillgått med fotograferingen. En
dag bjöd jag honom hem lill middag tillsammans med en annan
lika döv gubbe, artisten Lehman. Del var för komiskt att se deras
ansträngningar all göra sig förstådda av varandra. De skreko och
väsnades, den ene värre än den andre. Vad tjänar det lill alt tala
med honom , sade Ahlström till mig, -gubben är ju sä döv. sa
ban hör ingenting. Och Lehman mumlade: Den där gubben
kan man inte tala med, han är för döv.»

Frän San Francisco reste Ahlslröm lill en 200 mil norr därom
belägen plats vid namn Arcata. Han hade studerat en karta över
California och räknat ut — pa vad sätl. förstår jag inte all just
i den trakten borde finnas guld. Ocli sä begav han sig ul all söka
efter den s. k. ädla metallen bland bergen bortom Arcata. .lag
uppsökte honom i Arcata. Han trivdes bra. ehuru guldsökningen
som vanligt slagit mindre väl ul. Men . tyckte han på, klimatet
är litet för kyligt för mig. Jag längtar nu till Florida. Där är
det varmt och gott. och där vill jag sia 111ig ned och leva pa
jak| och riske. Det var omöjligt atl övertyga honom om del
orimliga i, all en 80-åring skulle kunna försörja sig som jägare
och fiskare. Hj heller ville han veta av, atl Florida förändrats
under de 30 ar eller mer, som förflutit sedan han vistades där.
lian reste emellertid dit igen. I brev, som lian sände mig därifrån,
erkände ban, all han blivit besviken. Civilisationen hade gjort
för stora inträng även i Florida. Han återflyttade lill sin gamla
hemort, staden Lawrence i Kansas, och jag hörde ej mer ifrån
honom. Men en vän till 111ig, som är 1905 besökte Lawrence,
berättade. atl gubben då ännu levde och var kry. men atl han blivit
nästan blind, sä att lian hade svårt alt reda sig.

Ofta tänkte jag på honom, undrande om han verkligen skulle
kunna hålla ul. tills ban bleve 100 ar gammal, och om ban ieki i
själva verket skulle önska att få slippa undan jordeiivets
besvärligheter något tidigare. Ensam, halvblind, gammal — vilken hemsk
lott för en man, vars bela liv burit vittne om en okuvlig kärlek
lill frihet och oberoende! Någon framgång hade ban ju aldrig
haf|. Hans lycka hade bestått däri. alt ban fält rada sig själv
och ej behövt krusa för människor. Något hemliv i ordets rätta
bemärkelse hade ban sällan fått njuta av. Ur sina tre äktenskap
liade ban blott ell barn, en son, som pä 1880-talet var fotograf i
Idalio och därifrån flyttade till Portland, varest Ahlström
gjordt-mig bekant med honom. Denne son, som kallade sig De Kcméc.
hade övergivit sin familj, vilken var bosatt i Lawrence, Kansas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:55:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svamfolket/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free