Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Svensk amerikanska typer, karaktärer och original
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kosta vad dol ville. Sina kläder köpte lian alltid dubbelt för stora,
för ’de kösta lia möet", och då ban förskaffat sig ett par nya
Stövlar, blev lians första göra att slä av klackarna, sä att ban ej
skulle behöva dra med sig hela farmen under skosulorna’.
Som ban ägde rätt mycket land, måste ban hyra en man till
hjälp varje sommar under bärgningstiden. Gubben hade dock
ej lätt alt fä sig en dagslönare, ty han lagade själv maten, och
fastän han skaffade hem rikligt av allting, var den dock ej precis
tillagad efter kokbok, och renliglieten lämnade nog också mycket
övrigt atl önska. Dessutom tyckte drängen, atl det var mindre
trevligt att sitta till bords med hönsen, vilka ej alls generade sig
för att hoppa upp på bordet och taga för sig av gudsgåvorua. Da
drängen kom hein från arbetet, var han fri, ty ingen annan än
gubben själv fick fodra och vårda djuren, och ban var ömmare
mol dem än mot sig själv, varför hans hästar alltid voro feta
och skinande blanka.
Då Ilallocks svenska kyrka byggdes, var .Iohnson en av de
första att teckna sig för 50 dollars, och ban var sedan en trogen
medlem och besökare. Det var en riktig njutning att se ocli höra
honom sjunga. Han var utrustad med en ovanligt hög ocli gäll
stämma samt förmåga att draga ut psalmmelodierna i oändliga
drillar, sä att han vanligen kom ett långt stycke efter den övriga
menigheten, vilket ej generade honom det allra minsta. Vid dessa
tillfällen var han iklädd sin gamla trådslitna, men väl borstade,
svarta Smålandsjacka, en kort röck av vadmal, säkert ett kvarts
sekel gammal, saml ell par alldeles för korta byxor, som förgäves
sökte dölja de stora och grova stövelskaften. Gubben var för
övrigt i mycket goda omständigheter, och det troddes allmänt, att
ban hade gott om pengar, gömda någonstädes i den skröpliga kojan,
tv för banker hade ban intet förtroende. Hans sista inköp från vår
butik var tvä dussin fina tallrikar, och dä vi sökte argumentera
med honom, all han ej hade bruk för sä många, sade ban, att ban
nog kunde ha råd atl sätta cn ordentlig tallrik på sill bord Del
säkra är, atl han aldrig använde dem, ty de återfunnos sedan under
sängen obegagnade.
Ären hade emellertid gått, och Andrew .Iohnson likl de flesta
av dessa gamla ungkarlar, som leva alldeles för sig själva, började
bli något besynnerlig. Han var icke folkskygg, men sökte ingens
sällskap, och fast han var en god granne, som aldrig var ogin.
gick han dock sällan till någon, ulan önskade få vara för sig
själv med sina böns och övriga djur. En dag frampå vårsidan,
då grannarna sågo, all ingen rök uppsteg Trän hans gamla koja,
gingo de dit, tänkande att han var sjuk. De funno dock ej
gubben själv, men väl lians favorithäst gående lös ute på gården,
saml vid köksspisen en lapp, på vilken gubben skrivit: ’Farväl,
du gamla koja, kära Krist, var snäll mol mina djur. så får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
