Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Bilder och episoder ur det svensk-amerikanska livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:380
men kommo sedan tillbaka, ehuru med stor försiktighet, och togo
vidundret i betraktande. Westdahl tillbragte vintern som
föreståndare för handelspostcn vid Fort Yukon, i sällskap m.ed en
missionär och en representant för Hudson Baykompaniet, och for
på sommaren 1870 tillbaka till San Francisco. Guld hade
påträffats redan många är före den tiden i flera av Yukons bifloder,
men det var först på 1890-talet, som någon brydde sig om alt göra
noggrannare forskningar och den stora strömmen av guldsökare
letade sig väg dit. Flera av mina vänner smittades av yran och
gåvo sig i väg. Få av dem vunno sitt mal. flera rakade däremot
ut för lidanden, vilka de säkerligen icke drömt om som möjliga. F-n
av de svårast hemsökta var förre skolläraren och klockaren O. A.
Clascll, vilken om sina öden under de två första ären berättat
följande:
>Den 29 sept. 1897 blevo vi nödsakade att gå i vinterläger
på grund av drivis i Yukonfloden, som hindrade oss att fortsätta
färden till Dawson. Vi voro inalles 300 personer, och vi byggde
oss stockhyddor att bo i. Det kallaste vi hade d-enna vinter
var 69 grader under 0 (51 grader kallt Celsius, men det varade
endast några timmar. I sådan kyla stannade man helst inne, höll
ugnen röd. tillfredsställde sin glupande aptit med fläsk och bönor
m. m„ läste romaner, om man hade några, och sov 15 limmar
om dygnet. Tiden gick Tori. och föga sjukdom förspordes i
lägret. Emellanåt arrangerade vi små tillställningar, som myckel
erinrade om dylika i Sverige i gamla tider, i det att vi själva
förde med oss matvaror samt kniv och gaffel. Jag hade en liten
orgel, som man lätt kunde bära. ocli flera andra hade fiol, niandolin,
kornett och gitarr. Vi spelade ofla tillsamman. På våren, då
isen bröt upp i floden, steg vattnet 20 fot, och den lilla ö, på vilken
vi slagit oss ned. stod under vatten en veckas lid. På somliga ställen
gick del 1 fot över ön, så att vi måste flytta upp pä taket
och bo där hela veckan. Don 20 maj 1898 lämnade vi vårt
vinter-läger och seglade mot Dawson. På ett ställe körde vi på en
sandbank. och det tog oss 16 dygn atl komma loss. Midsommardagen
voro vi framme i Dawson och funno där omkring 35.000 lycksökare
före oss. Så snart jag kommit i land och fått upp tält och
matvaror, gjorde jag i sällskap med Ire kamrater en fotvandring på
;100 mil. Med matsäck på ryggen och spade i hand tågade vi
över höjder och genom sumpmarker, grävde hål här och där,
undersökte stenarterna och hunno göra slut på provianten, innan
vi kommo tillbaka. Vi sköto en ren med våra revolvrar och delade
den som bröder.
Hade vi kommit till Dawson 1897, kunde vi förtjänat pengar
genom att arbeta för andra. Där betalades då 1 till Vj dollars i
timmen. Tillsamman med andra arrenderade jag gruvor, mon
fann icke guld nog all betala för arbetet. Ibland tog jag kontrakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
