- Project Runeberg -  Svensk-amerikanska folket i helg och söcken /
423

(1917) [MARC] [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Bilder och episoder ur det svensk-amerikanska livet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

emot oss med cn fasligt bister uppsyn. Vi inväntade honom icke,
utan fingo oförhappandes ett ärende till andra sidan av gatan, dit
vi ilade med skyndsamma steg. Litel längre fram. när det kunde,
antagas, att vår bedrift sjunkit i glömska, dristade jag mig, följd
även god vän, in i Johnsons butik. Johnson såg på mig barskt, men
sade ingenting. Han tycktes dock blidkas något, när jag köpte en
pipa och något annat småkram av honom. .Men tidningsaffären
aktade jag mig visligen för att vidröra.

Apropos tidningar kunde kanske några små episoder ur den
svensk-amerikanska tidningsmannavärlden försvara sin plats här.
Hedaktör Emil Meurling i Omaha berättar i Alfred Söderströms
Blixtar på tidningshorisonten följande lilla lustiga historia om
ett pojkaktigt påhitt från den lid. da ban var kamrat med Gustaf
Wickluud i en Minneapolis tidnings redaktion >På sin 50-årsdag,
vilken i parentes firades med mycken fröjd och gamman, erhöll
Wicklund som present av principalen en finare ebenholtskäpp
med stor massiv guldknapp, och del torde ej behöva tilläggas,
att ban var stolt som cn kung, då han visade sin gyllene klenod för
vännerna. Hände sä, all jag ungefär vid samma lid från gamla
landet fick mig tillsänd en silverhövdad stav, som i många ar
gält i arv inom släkten och ursprungligen tillhört en av mina
förfäder, en gammal hederlig riksdagsman, som pä Örebro möte 1810
varil med om all invälja prinsen av Ponte Corvo titi svensk
tronföljare. Jag kände mig naturligtvis lika stolt över denna käpp som
Wicklund över sin, och hur mycket ban än yvdes över guldvärdet
i sin. måste han dock erkänna, all min, då man tog dess historiska
värde med i beräkningen, lätt kunde uthärda jämförelsen, även
om guld skall vara ett stå vassare än silver. Kär vi kommit till
den slutsats, att de ßügge käpparna gärna kunde ta varandra i
hand. gjorde vi sammaledes ocli medlogo dem sedan, då vi skulle
ut ocli gå, ty vi ville visa dem för människorna, på det att de
skulle bländas av deras glans och prisa deras ägare lyckliga. Till
den ändan svängde vi våra käppar med ledig elegans, särskilt
hållande deras knappar i sa fördelaktig dager som möjligt, då vi
vandrade gatan fram och låtsades vara inbegripna i en livligare
diskussion om guld- och silverfrågan.

■lag frågar inte efter, vad du säger eller tänker om saken, men
jag skriver fortfarande under på Bryans snillrika idé om fri och
obegränsad silvermvntning såsom det enda rätta’, sade jag på
engelska med hög röst och livliga gester, i det jag skakade min
silvcrhövdade stav framför Wicklunds näsa. Den tilltalade
tvärstannade bland en grupp kreti och pleti på gathörnet och lät sin
guldknapp blixtra till för mitt öga. i det ban med väl spelad
förtrytelse utbrast:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:55:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svamfolket/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free