- Project Runeberg -  Svensk-amerikanska folket i helg och söcken /
424

(1917) [MARC] [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Bilder och episoder ur det svensk-amerikanska livet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

:432

’Fri ocli obegränsad silvermyntning! Du måste vara från dina
sinnen, karl. Det finns ingenting i världen, som är bättre än
guldet som myntfot, var viss därom I Filer också skall jag taga
mig friheten att knacka in det i skallen på dig med den här käppen,
som jag har i banden.’

Ilan hötte ilsket ål mig med käppen, och det var alls icke
underligt. atl de. som fingo detta frispektakel lill livs, trodde oss färdiga
att rvka i luven på varandra. Dispyten fortsattes med ökad
våldsamhet, men det var först, då vi i vår iver klämde ihop
läpp-knapparna. så alt det smällde efter det, som det äntligen gick upp
elt ljus lor någon i hopen.

Tilia på den där frisilvergycken! Han har silverkrycka på
sin käpp, och sannerligen har inte den andra en guldkrycka på
sin’, hördes en röst.

Då liörjade flertalet av åskådarna begripa, hur det hängde
ihop. Skralt och visslingar blandades, allt folkel sorlade, och vi
funno klokast att, begagnande oss av den allmänna förvirringen,
taga lill schappen. käpprätt lill något annat galhörn, där man
inte kände oss. och där vår lilla komedi kunde uppföras pa nytt.
Alt jag, som var mer än 13 år yngre än han, kunde ha kvar
en smula rackartyg i blodet, torde inte förefalla sa besynnerligt, men
all Wicklund med sina 50 år på nacken kunde deltaga i och som
en skolpojke fröjdas åt ett upptåg som detta, det föreföll mig sä
överdådigt, att det gläder mitt hjärta än i dag.»

Den störste spjuver, som funnits inom den svensk-amerikanska
pressen, var Ninian Wærner. I nder sken av fullkomligt ill var
kunde ban i brev till vänner uppdikta de orimligaste historier om
både sig själv och andra, ocli när han grundligt lyckats
mysti-ficra någon, njöt ban, som om han begått en välgärning,
höljande berättelse av Edward Sundell om, hur han en gång råkade
ut, talar för sig själv:

Det var under Ninian Wærners Minueapolislid som han i
Friskytten skrev de fina. veka och klangfulla poemen, vilka ban
undertecknade med Agda Björk. Jag vir ej den ende. som intresserade
mig för författarinnan. Flera här i New York boende pocsiälskande
personer frågade mig, om jag visste, vem hon var. I avsikt atl
göra mig underrättad härom tillskrev jag Ninian och bad om
upplysning. Det svar jag fick var karaktäristiskt. Hon är, skrev
Ninian, den mest begåvade kvinna ban någonsin varit samman med.
därjämte god och skön som en ängel, sin gamla mors enda ptöd
o. s. v. Ninian överträffade sig själv den gången. Han bad mig
skriva till henne, tv bon var, kvinnan lik, skrev ban. förtjust
över att mottaga brev som vidrörde hennes litterära verksamhet.
Jag föll i fällan och skrev ett brev, på vilkel kom ett svar. helt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:55:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svamfolket/0432.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free