Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det väldig a chicago.
Redan från början af denna kvälls festlighet och medan ännu
presentationerna skedde i förmaket, den bekanta
to-shake-hands-akten, en sorts cour, förspordes denna stämning af på en gång
glädtighet och högtidlighet, som icke kan framtrollas när som helst,
utan kommer vid ovanliga och betydelsefulla tillfällen. Ett sådant
tillfälle var detta. I)et var så, emedan det unga Svensk-Amerika,
företrädt af mer än hundrafemtio af sin största stads representativa
män, önskade bringa det aflägsna, men aldrig förgätna
fäderneslandet sin hyllning.
Inkomna i bankettsalen möttes vi af den praktfulla anblick, som
det festligt dukade, månggrenade hästskobordet erbjöd. Doften
från blommor, sorlet af röster fyllde det väldiga rummet.
Aftonens ceremonimästare var herr F. A. Lindstrand, som därvid fick
rikligt tillfälle att lägga i dagen all den naturliga älskvärdhet,
hvarmed han i så ymnigt mått är begåfvad. Under hela den rundliga
tid, som menuen (som började med blue pointsf) kräfde, hade han
också på den erfarne ledarens vis stämningen fullkomligt i hand, sä
att vi alla i den rätta stämningen lystrade till hans inledande ord,
hvarmed han öfverlämnade at dr Enander att hålla aftonens första
tal, om Svensk-amerikanerna och Sverige.
På sitt välkända bildrika och färgrika språk förde oss denne
talare in i häfdernas minnessalar, hvarur han följde de svenske på
deras färd från hjältarnas och sångarnas urhem, Heimskringlas
panna, ut öfver världshafvets vreda vågor, hän till det nya hemlandets
strand, men endast för att åter i bevingade och af den starkaste
känsla burna ord följa deras kärleks andliga färd tillbaka öfver
samma världshaf, tillbaka till det land, vid hvilket de med
härstamningens oslitliga band äro fästade.
Djup var rörelsen, den gamle kämpens tal gjorde. Ett lifs
bragder, helgade åt svensk nationalitets rätt i nytt hemland, talade
därur. Och när Svithiods manstarka sångarskara omedelbart därpå
uppstämde "Vårt land" till Pacius’ härliga melodi, beslöjades
månget öga.
Efter det tonerna af "Vårt land" förklingat, reste sig advokaten
C. R. Chindblom och talade öfver ämnet Svensk-amerikanerna och
Amerika.
Det är klart, att våra landsmän där borta skola med innerligaste
band känna sig fästade vid sitt nya fädernesland. Och vi här i
Sverige äro dem tack skyldiga för det sätt, hvarpå de häfdat det
Svensk-Amerika»erna. 8. 113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
