Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röck island, amerikas uppsala.
till hands att gifva det", — så klang det stolt och själfmedvetet,
såsom den talar, som stått i strid och seger, — såsom den måste tala,
som sett slätter, vidsträcktare än hela England, Irland och Holland
tillsammans, upptagas och odlas af de svenske. Det sagda innebär
icke alls någon öfverdrift. Tvärtom! Rid västerut från Moline:
se i Illinois, i Iowa och Nebraska: och i endast dessa tre stater skall
den sagda arealen befinnas vara i svensk ägo. I Amerika är Sverige
en stormakt, då däremot Ryssland, Frankrike, Österrike och Italien
äro dvärgar.
Svenske pastorn i Moline, Carl Ilemborg, höll härefter ett af sina
kända, karakteristiska föredrag, prägladt af på en gång humor och
vek känslighet. Äfven president Gustav Andréen lät höra sig och
vidrörde med gripande vältalighet det olyckliga Finlands öde och
den svenska bildningens kamp där borta. — ITade i den stunden
de svensk-amerikanska rough riders utifrån de tusenmila fria
präri-erna lyssnat till hans ord om Sveriges gamla vapenbrödralands
nöd, så hade det sannerligen ej varit godt att vara ryss!
Stolt och mäktig klang därpå sången: Hör oss, Svea, moder för
oss alla . . .
Det var som skulle sången i sin väldiga kraft slå sin arm kring de
svenska orden, det svenska språket, och skyddande bära det genom
tider och länder, som en ung kämpe lyfter sin käresta upp på sin
gångare.
Poesien . .. hur kunde väl den saknas i Moline? Och där stod
han, den smärta ynglingagestalten med de typiskt svenska dragen,
gifvande åt de lyssnande den folkvisevemodiga balladen: "Herr
Sten, den unge Sture", som med vapen i hand föll för Sveriges
rike. — "Och om mig vingar bure, så flöge jag dit att dö."
Han stod där, själf den yngste af en ätt, hvars namn redan lyser
i det Nya Rikets historia, och hvars alla medlemmar gifvit sina
varma hjärtan och osparda inödor åt detta nya Sverige. Det var en
ung Augustana-student, som framsade poemet, och denne student
bar namnet Alexis Andreen.
Det var klart, att vi denna kväll höllo redligen ut och suto
samman. Och ingen skall förtänka oss det.
Moline, — hvad skall icke allt om hundra år sägas om din
svenska kulturhistoria?
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
