Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTER I RÖCK ISLAND.
Det är mest våra folkvisor, dessa vemodsfyllda,stämningsmättade
tondikter, som i några få ord, några få toner förmå afspegla hela
vårt land och vårt folks själs- och hjärtelif, det är mest folkvisorna,
hvilkas diktares namn ingen vet, det är folkvisorna, som följt vårt
folk dit öfver och binda dem där borta med osynliga men oslitliga
band vid allt det bästa, skäraste, fagraste här hemma.
"flon blommar ej på grönklädd äng,
hon står i ingen blomstersäng,
ej vid en källas rand". .. .
Äfven denna visa med ord af en sångare från vår sångartids
aftonrodnad klingade denna natt på Mississippis stränder, och
slutorden, uppburna af den härliga melodien, tolkad med varmt
förstående, täflade med folkvisorna om våra hjärtans pris:
"Hon fjärran är i längtans blåa land."
Det är besynnerligt med svenskarna. De kunna gå och se ut, som
funnes intet till för dem mer än det grofva hvardagssläpet. De
kunna rent af ge intrycket af råhet: stora, grofva gestalter med en
oxes styrka i lemmarna. — Så sjunga de ... och fram träder en själ,
väfd liksom af rosor och violer, af skira drömmar, sagolikt fagra, en
själ, som likt den stilla skogssjön förmår spegla hela den oändliga
rymden med stjärnor och solar — men icke blott det, icke blott det
stora, utan äfven nyanserna, oändligt fina som i ett nordiskt
höstlandskap, nyanser, finare än på en Rembrandts-tafla.
Det är lätt för svensken af hvilken klass som helst att tillägna sig
den yttre stil i uppträdandet, som anglosaxarne — företrädesvis
genom sin högt utvecklade själfkänsla — onekligen i hög grad äga;
anglosaxaren däremot kan aldrig förvärfva sig svenskens inre adel
i själsdjup och finkännande. När därför svensken tagit hvad
anglosaxaren äger fördelaktigt i yttre uppträdande och behåller hvad
han genom sin härstamning som svensk redan äger af inre
förutsättningar, uppstår en typ, som i älskvärd förnämhet öfverträffar de
flesta andra: svensk-amerikanen. Jag har flera gånger lagt märke
härtill, liksom också å andra sidan, hur fullkomligt misslyckadt
resultatet blir, när svensken helt och hållet försöker spela
anglo-saxare. Helt enkelt därför, att svensken därvid uppgifver sin
själfkänsla och själfaktning, som just är det, som så fördelaktigt
utmärker anglosaxaren och gör honom till hvad han är.
l95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
