Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTER I RÖCK IST.AND.
X.
Mera poesi.
Klockan var två på natten, när vi, fortfarande lysta af det nu i
fjärran då och då blänkande åskvädret, anträdde återfärden till
Moline och genom denna stad upp mot "Augustana", där vi förstås
väckte upp Gustav Andreen för att få en pratstund.
Och en pratstund blef det!
Talet kom på aftonens härliga sånger och sprang därefter öfver
på svensk-amerikansk diktning. Mot bakgrunden af den varma
Illinois-nattens djupa blå med dekorationer af de stora träden kring
Augustana-studenternas idrottsplats och af staden och floden
därbakom, som i ögonblicksbilder vid blixtarna tecknade sig från
fönstren, drog raden af Svensk-Amerikas sångare och diktare förbi
vår själs ögon.
Det var ingen torr föreläsning, där fanns intet schematiserande,
intet skolaktigt. De voro när oss, deras ande kom på besök till
sitt lands ädla unga högskola, Augustana, för att därifrån, från
hjärtat af den nya andliga värld, som de själfva skapat, sända
hälsningar hem till det gamla sågo- och sångarlandet.
Se de tvenne gestalterna, som gå förut, liksom delande töcknen
för de efter dem följande! Det är två ynglingar, hvilkas
lagerkransar först döden åt dem gifvit. Lifvet gaf litet eller intet,—jo,
Svenska akademien gaf huldt sitt erkännande åt den ene.
"Hvem anar den människas bistra nöd,
som saknar värme och ljus och bröd?"
Det är en anklang af tonerna frän en Lidners strängar, som med
dessa ord räcker handen åt lidandet, men icke det sentimentala
lidandet efter modellen af kommitté-välgörenhet och "slum", utan
med skaldens öppna famn och vackra leende.
"Hvarhelst eu usling finns,
är han min vän, min bror!"
Om egen erfarenhet vittnar ock känslan i dessa rader:
"Så irrar han ut på sin mörka stig,
en maktlös kastboll i lifvets krig,
ett flarn i det vilda hafvet."
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
