Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom wisconsin.
Sedan jag sagt farväl åt mina reskamrater, som drogo västerut,
fortsatte jag resan mot öster till Michigan.
Vi befinna oss ännu i norra Wisconsin. Tåget rusar fram genom
ett landskap, soligt och svart af skogseld. En enformig
buskvegetation mellan afbrända svarta stammar. Mil efter mil likadant.
Icke en höjd, icke en dal, icke en sjö. Genom detta trista land
löpa inga slingrande vägar eller gångstigar, som med mjuka
konturer mildra det hårda i taflan. Blott dessa snörräta, ändlösa "linor",
som skära hvarandra i räta vinklar, kvadratisera obarmhärtigt det
redan af sågverks-bolagen slaktade landet.
Drummond, en plats med stort sågverk. Timret flottas här med
barken på.
Prattsburg med vidsträckta utsikter, påminnande om Elgarås i
Västergötland, men utan sjöar.
Mason, — öfverallt ser man svenska ansikten och hör man
engelska ord. Stubbar och sågverk, hvart man ser.
Ashland vid själfva Superior-sjön, en stad på 12,000 invånare.
Man byter här om tåg och måste dröja en och en half timme. Det
är en solvarm eftermiddag; klockan är half fem. Jag promenerar
genom staden på dess planktrottoarer och läser på skyltarna, som
sitta på de stereotypa rektangulära gaflarna. I. flera butiker gör jag
besök, alltid talande svenska för att pröfva, huru många som förstå
mig. Ashland gör intrycket af en nästan uteslutande skandinavisk
stad. En mängd norsk-amerikaner äro här affärsmän. De tyckas
alla välvilliga och betrakta mig som landsman. Det är den gamla
erfarenheten: norsk-amerikanerna äro ojämförligt mycket mer
civiliserade än sina fäder och kusiner hemma i Norge. Den vidgade
blicken, erfarenheterna från större samhällen ha blåst bort det
småsinnade svensk-hatet.
Det år stundom svårt att få mat på resor, där ej
restaurationsvagn medföljer. I Ashlands hotell svaras, att någon mat serveras
icke förr än klockan sex, den tid, då mitt tåg går, och amerikanska
kypare på fritid äro obevekliga. Jag räknar ut, att jag då skall få
vara utan mat till nästa frukost, det vill säga en dag och en natt.
Vid närmare eftertanke är förlusten ej så stor, när man känner till
de fluguppfyllda småstads-xestauran terna i Amerika med deras för
oss barbariska kokkonst, solkiga duktyg och osorterade
bordskamrater.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
