Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åter i minnesota. .
Red Wing bekant för att äga väl icke den största, men enligt mångas
mening den vackraste svenska kyrka i Amerika. Äfven hos
kyrkoherden, pastor G. Rast, gjorde jag besök. Han var för tillfället
icke hemma, men hans lilla dotter Mirjam, en åtta-åring, förde de
gästfria svénsk-arnerikanska prästgårdarnas runor med den äran.
Hon berättade på vacker svenska, att barnen i den svenska
hvar-dagsskolan voro femtio fyra, men i söndagsskolan öfver två hundra.
Hon visade också en intressant nyhet: Sängen, en svensk
musiktidning, som utgifves i St Paul, 541 Manomin street, af J. A.
Swenson, som därmed helt säkert gjort sig i högsta mån förtjänt om den
svenska sången i Amerika.
* *
Klockan half nio på aftonen begaf jag mig från Red Wing på
på väg till Vasa. Resan skedde det första stycket på järnväg, sedan
hade dr Norelius lofvat ställa hästar mig till möte. Kvällen var
ovanligt kvalmig och het, men ännu hade jag ingen erfarenhet af hvad
Minnesotas klimat kan prestera. Vid den bestämda stationen fann
jag mycket riktigt hr M. S. Norelius, med hvilken vi förut gjort
bekantskap i Chicago, och som jämte sin bror var kommen för att
möta mig. Klockan var då omkring tio. På afstånd hördes åskan
mullra. Det var varmt och fullkomligt stilla.
Det uppstod nu en liten diskussion, huruvida det var rådligt att
begifva sig af den omkring fem eller sex engelska mil långa vägen
eller stanna på stationen öfver natten. Ett oväder var tydligt i
annalkande. Resultatet af öfverläggningen blef att vi foro. En af
bröderna Norelius tog plats på försätet som kusk och bredvid honom
en ung flicka, Maria Petterson, som också skulle till Vasa. Den
yngre brodern och jag delade det andra sätet. Ehuru det var
mörkt, kunde man ändä förstå, att trakten ■ måste vara naturskön
och mycket kuperad.
Så kom det. Först en vindstöt, så en annan. Hästarnas svansar
och manar och våra kappor stodo rakt ut åt ena sidan liksom
fattade af osynliga, men starka händer! Vi befunno oss på någon
sorts platå, ty vid blixtarnas ljus kunde man se ned i en dalgång på
ena sidan. Situationen var en smula kritisk. När man får veta,
att orkanerna i dessa nejder icke såsom civiliserade europeiska
orkaner nöja sig med att rycka taken af hus, afbryta träd och dylika
småputs, utan äfven hafva för sed att bära bort hus långa vägar,
356
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
