Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Bunyan (Sydsvenska Dagbladet 2/11 1928)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
de breda folklagren inom den reformerta världen och
därmed också för ett på djup religiös gemenskap byggt
närmande mellan de båda stora protestantiska
konfessionerna. Det är väl ingen tillfällighet, att när "Kristens
resa" 1853 för andra gången översattes till svenska, så
var det den genuint lutherske Carl Olof Rosenius, som
verkställde översättningen. Hos Bunyan möter man
nämligen något av samma dristiga
"kom-som-du-är"-förkunnelse som hos Rosenius och de svenska
"nyevan-gelisterna". I ena som andra fallet måste denna
förkunnelse ses mot bakgrunden av en föregående period av
överdriven puritansk-pietistisk lagiskhet vid utstakandet
av människans väg till den fulla frälsningsvissheten. I
själva verket var det också först i samband med
1850-talets stora lutherskt-nyevangeliskt orienterade
folkväckelse, som "Kristens resa" och Bunyans övriga skrifter
fingo en mera vidsträckt spridning i Sverige.
Bunyan var ingen lärd man. Sitt mesta vetande
hämtade han ur bibeln. Få människor torde ha varit mer
"bibelsprängda" än han. För honom som för "Kristen"
var bibeln en arsenal med outtömliga vapenförråd. I
kritiska situationer kunde liv och död hänga på förmågan
att snabbt få tag i ett för tillfället passande bibelcitat.
Men så levde han ju också i en tid, då man till och
med i själva parlamentet slogs med ur sitt sammanhang
lösryckta bibelspråk. Vid sidan om bibeln hade Bunyan
emellertid ännu en kunskapskälla av den allra största
betydelse, och det var hans egen personliga erfarenhet
av människorna och livet. Under fängelsevistelsen lär
han ha fått låna en del av Platons skrifter, och det är
inte utan att han här och var arrangerat dialogen
mellan "Kristen" och denna världens barn på ett sätt som
erinrar om Platons fina drift med sofisterna. Men det
är dock framför allt ur vad han själv sett och upplevt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
