Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henric Schartau (Radioföredrag i Åbo 9/2 1932)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
läpparna över en kraftig haka gav ett starkt intryck av
hopknipen, behärskad viljekraft. Det var en stark man,
en gestalt för sig i hela Nordens historia, denne
lundensiske prästman. Född i Malmö år 1757 som son till en
rådman, hade han hela livet igenom något av jurist och
ämbetsman i blodet. Sin storhet och styrka ägde han
dock framförallt på det religiösa området. Sedan han
vid 21 års ålder blivit magister och två år senare
prästvigts, hade han 1780—85 prästerliga förordnanden på
olika platser i Kalmar och Lunds stift. Från det
sistnämnda året — 1785 — verkade han i inte mindre än
40 år som komminister vid domkyrkan i Lund. Där dog
han den 3 februari 1825. Som förste
domkyrkokomminister hade han från 1793 tillika varit kyrkoherde i ett
närbeläget lantpastorat. Från 1813 var han dessutom
kontraktsprost. Eljest föllo inga yttre utmärkelser på
hans lott. Sådana sökte han icke heller. Med sin starka
andes bela intensitet gick han upp i sin pastorala
gärning.
Wieselgren hade turen att redan från början få se
honom i hans rätta miljö. Ty hur framstående Schartau
än var som predikant och själasörjare, var han dock
framför allt pedagog. Aldrig kommo hans säregna
gåvor så till sin rätt som just vid katekesförhören, vilka
"fängslade förståndet genom sitt djup och hjärtat genom
sin enkelhet". Lärare var han för övrigt även på
predikstolen. Det märktes både på formen och på
innehållet. Ingen predikant i hela den protestantiska
kristenheten torde ha predikat med större reda och klarhet än
Schartau. Varje predikan var ett litet mästerverk av
logisk skärpa och psykologiskt skarpsinne. För
upplysningsteologernas rationalistiska hårklyverier hade han
inga sympatier. Men i upplysningstidens luft hade han
dock själv vuxit upp, och till sin naturell var han starkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
