Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Wieselgren (Svenska Dagbladet 15/10 1927)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
tillbörligt eftertryck sägas ifrån, att Wieselgren i sitt
nykterhetsarbete redan från början rörde sig på en klart
luthersk linje. "Tron skall vara kärnan", skriver han
till af Kullberg, "men verldsliga dygder må sluta ett skal
omkring." "Sällskapsformen är nödvändig" men blott
för att även "världens" barn må vinnas för
nykterhetsrörelsens "försakelseprincip" och "bli öppnare för Guds
ords kraft och för alla tydliga jordiska fördelar, så att
nykterhet ej må se ut som ett sekt-tecken".
Det kunde vara mycket att säga om Wieselgrens
mångåriga verksamhet i Hälsingborg och Göteborg,
särskilt med hänsyn till hans hållning gent emot andra
tidsströmningar än nykterhetsrörelsen. Det må emellertid
vara nog med att fastslå, att hans gärning alltigenom
präglas av oförändrad trohet mot fäderneärvd fromhet
och kyrklighet. För konventikelplakatets upphävande,
för full samlingsfrihet åt sådana fromma, som höllo fast
vid kyrkan och den lutherska bekännelsen, kämpade han
med all kraft, men för den oinskränkta religionsfriheten,
som skulle lämna fritt spelrum åt katolicismen och den
reformert orienterade sekterismen, kunde han icke
förmås att träda in. Ej heller ville han vara med i den
efter skotsk förebild iscensatta frikyrkorörelse, som
hade några av sina främsta förkämpar inom hans egen
närmaste vänkrets. Däremot uppträdde han redan vid
början av 1840-talet som en entusiastisk förkämpe för
tanken på ett svenskt kyrkomöte, därtill driven av sin
varma kärlek till "den kyrka, för hvilken Christus dog"
och "den kyrkobekännelse, för hvilken vår store kung
stupade vid Lützen".
Man kan ju med de samtida vännerna beklaga, att
Wieselgren 1847 inte nådde pluraliteten och därmed
utnämningen till biskopsstolen i Växjö. Han, som 1844
skrev, att han "hellre ville vara ambulatorisk skolmäs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
