Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Keswick-konferensen 1927. Ett bidrag till den brittiska helgelserörelsens karakteristik (Kristendomen och vår tid 1928)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
Word, and as we get to know better we will be less
in-clined to fall into that kind of mistake (The Keswick
Week 1927, sid. 54) i. Men man vill inte som den äldre
calvinistiska väckelsereligiositeten (se F lei sch, Zur
Geschichte der Heiligungsbewegung, sid. 77 ff.) nöja sig
med att, bildlikt talat, kastas upp och ned på ett hav
med ständigt rörliga vågor. Man har ingen förståelse för
den lutherska, enkannerligen gammalpietistiska
synda-pessimismen. Man vill förnimma kristendomen som en
källa till permanent, kontinuerligt flödande kraft och
fröjd. Manifesterade sig rörelsen till en början mera som
en längtan efter renhet och frigörelse från synden, så
kom den därför snart att lägga huvudvikten vid den
positiva sidan av helgelsen — det nya, segerrika livet i
Andens kraft, ett liv, vars frukter dock borde visa sig
mindre i den vardagliga kallelsegärningen än i någon
extraordinär, själaräddande gärning, allrahelst ute på
missionsfälten.
De yttre anordningarna. Det var nu med känslor av en
viss sj)änning och förväntan, som jag en solig julidag år
1927 lämnade Edinburgh för att fara ner till Keswick.
För den som redan under barndomen varit med om de
årligen återkommande Vanneberga-mötena vid Vinslöv
med deras 8—10,000 deltagare låg det ju ingenting
märkvärdigt i tanken på att han i Keswick skulle ställas
inför en mångtusenhövdad skara av i andligt avseende
hungrande och törstande människor. Men i
Van-neberga utspelas det hela dock i allmänhet på en enda
dag — midsommardagen med dess mass-tillströmning
—-och där har man att göra med en i allt väsentligt homo-
i Om vi frestas till att säga, att vi icke hava någon synd, så beror
det helt visst på att vi i själva verket inte veta vad vi tala om, och
vi känna icke oss själva, och vi känna icke Guds ord, och i den mån
vi få en bättre kännedom, skola vi bli mindre böjda att göra misstag
av det slaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
