Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Keswick-konferensen 1927. Ett bidrag till den brittiska helgelserörelsens karakteristik (Kristendomen och vår tid 1928)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
gen åhörareskara, som till allra största delen hör
hemma i nordöstra delarna av en enda svensk provins. I
Keswick däremot skulle den stora konferensen som
vanligt pågå över en vecka (16—24 juli), och där var det
fråga om en publik, som samlats icke blott från hela
Europa utan även från de övriga världsdelarna — från
Nord- och Sydamerika, från Afrika, Asien och
Australien. Därtill kommer —• och däri låg det spännande i
första hand — att det bland dessa i mångt och mycket
så heterogena folkelement måste ha utkristalliserats ett
fromhetsliv med belt andra skiftningar i tankar,
stämningar och åthävor än det, som sedan 1850-talets mitt
pulserar bland göingar och gärsingar på Vanneberga
backe.
Som redan antytts samlas man i Keswick inte under
bar himmel utan i ett väldigt tält, rymmande över 3,000
personer. Förr, då tillströmningen var större, brukade
man parallellt med mötena i detta tält även hålla
sammankomster i ett något mindre sådant vid Eskin street.
Numera är detta mindre tält emellertid reserverat för
speciella ungdomsmöten om kvällarna.1 Detta, att man
avhåller mötena i voluminösa, för tillfället uppförda tält,
betyder naturligtvis, att man är i hög grad beroende av
väder och vind. Blir det en våldsam storm, så händer
det lätt nog, att de höga masterna knäckas och tältduken
slites i småbitar. Och blir det regn, så är det obehagligt
nog även det, ty då dröjer det inte länge, förrän vattnet
börjar sippra ned från taket i allt större och större
kvantiteter, så att man måste värja sig med uppspända
paraplyer utan att ändå kunna undgå vätan på bänkarna.
i Med den äldre anordningen förelåg alltid risken, att det ena tältet
— då någon särskilt uppburen talare hade ordet — blev överfullt,
medan det andra var relativt glest besatt. För att helt utesluta
möjligheten att utvälja vissa favoriter underlåter man numera att på förhand
tillkännagiva den ordning, i vilken talarna skola uppträda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
