Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Keswick-konferensen 1927. Ett bidrag till den brittiska helgelserörelsens karakteristik (Kristendomen och vår tid 1928)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
allra närmaste håll — bland husets folk eller bland
personalen på arbetsplatsen (The Keswick Week, sid. 85).
Som det högsta och härligaste av allt står dock
hedna-missionärens kall. "I had rather spend one month
bur-ning out for God in Asia or Africa than a long
milleni-um of ease and indolence here at home",1 utropade den
bekante Afrika-missionären d:r Donald Fraser vid det
åt missionen ägnade möte, som sedan många år
tillbaka brukar utgöra Keswick-veckans slutackord och
höjdpunkt.
Det är som om det från katolicismen nedärvda
asketiska livsidealet ständigt skulle driva vissa protestantiska
fromhetsriktningar bort från Luthers djärva syn på en
kristen människas i tron grundade frihet. Det är —
särskilt på reformert mark, där den Calvinska gudsbilden
och predestinationstanken kommit att verka i samma
riktning — som om det asketiska idealet verkade som
en permanent anklagelse: man får inte riktigt gott
samvete, så framt man inte gör något specifikt kristligt,
något som mer eller mindre bjärt sticker av mot det liv,
som rör sig i de ordinära, hävdvunna kyrkliga formerna.
Det är mot denna bakgrund, som den reformerta
kristenhetens säregna kristliga aktivitet måste ses, en utåtvänd,
energimättad aktivitet, som mer och mer kommit att
sätta sin prägel även på Keswickrörelsen.
Optimismen och det korta perspektivet. Det ligger en
väldig kristlig optimism förborgad i denna rörelse, och det
är väl ingen tillfällighet detta. Den moderna
helgelserörelsen är ju ett barn av metodismen, och bakom de
me-todistiska väckelserna med deras inriktning på massan låg
det alltid en stor fond av optimism. Därtill kommer så,
att senare hälften av 1800-talet över hela kulturvärlden och
1 Jag skulle hellre vilja leva en månad för att brinna ut för Gud i
Asien eller Afrika än ett långt millenium (= tusen år) i maklig ro
och bekvämlighet här hemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
