Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Kyrkliga Frivilligkåren” i Lund (Svenska Dagbladet 25/10 1931)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Kyrkliga Frivilligkåren" i Lnnd.
Mycket av det frigjorda andeliv, som vid 1800-talets
mitt brusade fram i tal och sång och helig
verksamhetsiver, kom den svenska folkkyrkan till godo. Väckelsens
huvudström mynnade ut i en viss luthersk lågkyrklighet.
Men det nyväckta livet var dock för rikt och obändigt för
att restlöst kunna dämmas in i de traditionella kyrkliga
strömfårorna. Från väster kommo under 1850—80-talen
kaskader av tillflöden, vilka mer och mer luckrade upp
de gamla fördämningarna. Den angloamerikanska
individualismen i baptismens, metodismens och andra "-ismers"
tecken drev förvånande snabbt fram en frigörelseiver, som
satte frukt i en mot kyrkan likgiltig eller direkt fientlig
samfunds- och föreningsbildning. Det dröjde icke länge,
förrän svenska kyrkan inom stora befolkningsgrupper
ställdes i paritet med "denna världen". De nya föreningarna
blevo därför helt naturligt "missionsföreningar" med
framför allt "inre mission" som huvuduppgift.
"Missionshusen" timrades upp med amerikansk fart. Stenkyrkorna
tömdes på folk.
Ofta nog hade prästerna och de kyrkliga
myndigheterna sig själva att skylla. Men kritiken från motsidan sköt
dock icke sällan över målet. Den drabbade alltför ofta
"rätte lärare", vilkas enda fel var, att de icke talade
samma variant av Kanaans tungomål som de "nychristna" i
den lokala "friförsamlingen". Och följden blev, att mången
redbar kyrkans tjänare kom att lida av förlamande min-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
