Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Schälv höll Kal dom styvt på avstånd, å när de
kåm en dannsk kråpp emot en, satte han mastit opp
kardan i lufften å hosta : »Hallå där me veknippan !»
Då vatt fienden skraja förn å kuta baklänges på
klövana, å fram på kvällskvisten så vatt kung Kri
stian sjack å sa åt sina stukade jyckar: »Vi bryss inte
om å trumfa i den här stilen länger, ta era pinaler å
dunderdon, så åker vi hem ijen! Färjan går om
en halvtimme. Fresten va ska vi me Skåne å göra?
Vi har ändå inte plass åt et i våt tjera Dannmark.
Der är jaggu fullt opp förut me både land å fålk.»
Så den gången vann våt svännska lag, å strax
ätteråt feck Kal ihopet me Kristians syster, som
va rätt så göri, å när dom sen ätter vigseln födde
Kal XII, ville föståss inte dannska kungen föjöra
tjåcka släkten utan höll sej i bakgrunden nåra år.
KAL XII
Kal den tolvte va en skarp kung, som alla gilla
högt å rent. Han va inte mer än 15 bast, när han
feck överta rejeringen å hela kolifejsen. Men han
va en grabb me shokla i å hadde en sjärschild smäll
på te tampas, å däfför tykktan de va smaskens
att han feck börja greja å rejera å je dom annra
kungjeklana på blåsan, för dom hadde vatt grosia
mot hans fassa å för rexten mot hela Svärj e.
Men dom kungana dom tänkte som så, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
