Svenska bilder / En natt i Augsburg Author: Carl Snoilsky Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

En natt i Augsburg

I Augsburg jag en midnatt gick

I månens ljus,

Min skugga uppå väggen smög

På Fuggers hus.

Den gamla staden låg i sömn,

En dikt i sten,

Med gavlar sirligt spetsiga

I månens sken.

Och breda fönster glindrande

Med rutor små

Och ornamenter i gotik,

Av ålder grå,

Och stenansikten grinande

Och drakars gap

Fantastiskt läto mig förstå

Mitt främlingskap.

Men bäst jag vandrade omkring

I nattens frid,

Mitt inre öga såg en syn

Från svunnen tid.

Av mina fjät på öde torg

Ur slummern väckt,

Steg upp med sakta andesorl

En bortdöd släkt,

Patricier och hantverksmän

I djupa led,

Vitklädda jungfrur, stadens råd

Med gyllne ked,

Och mitt ibland dem, hög till häst,

Så ljus och mild

En segerherre, fromhetens

Och styrkans bild.

Och mödrar lyfte sina barn

I famnen opp

Att skåda räddaren från Nord

Och Tysklands hopp.

Hans fanor fladdrade för vind

I blågult svaj

I de förtrycktas frihetsvår,

I folkens maj.

Och skarorna sig slöto tätt

I hjältens hägn

Vid tusendes välsignelser

Och blomsterregn.

Nu synen svann -- på öde torg

Sken månen ner,

Och jag stod ensam kvar men ej

Som främling mer.

Jag kände, att här borgarrätt

Jag också fått,

Så visst som fosterland är mer

Än torvan blott,

Så visst som dygnets tomma liv

Är endast dröm,

Men verkligt det, som ej förgår

I tidens ström,

Så visst som oss till egendom

Och arv vart skänkt,

Vad höge andar verkat stort

Och ädelt tänkt.

Ett stycke Sverige än jag såg

I stad och trakt,

Som Gustav Adolf en gång vana

Med hjärtats makt.