- Project Runeberg -  Svensk boktryckeri-historia 1483-1883 /
20

(1884) Author: Gustaf Klemming, Johan Gabriel Nordin - Tema: Printing and typography
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.





__._____________+

FÅRGEN. BOLLAR. FÅRGVALS.

_-;*_____________-_

Ripoli i Florenz (1474—1483) upptagas följande beståndsdelar för
boktrycksfärg: linolja, terpentin, hartsbeck, svart beck, svafvelkis,
cinober, harts, hård fernissa, flytande fernissa, galläpple, vitriol och
schellack. Becket förbrändes troligen till sot, schellack och
flytande fernissa skulle gifva färgen en glänsande yta. Boktryckarne
tillverkade sjelfva sin färg ända till början af 1800-talet, då
färgfabriker anlades i Frankrike och England. I Sverige fortfor
boktryckarne med färgberedning ända in på 1840-talet.1 Härvid
begagnades stora med lock försedda kopparblåsor, som till hälften
fyldes med gammal aflagrad linolja; denna fick koka, tills den
blef sirapsaktig, hvarunder man i oljan medelst en käpp
nedsänkte ett stycke bröd, till dess det blef brunt och mättadt med
olja; härigenom skulle oljan blifva mörkare och färgen lättare
torka. Samma verkan skulle en tillsats af silfverglitt eller balsam
copaiva hafva. De slemmiga delarne i oljan afskildes, och sedan
. fernissan var färdig, tillsattes sot eller kimrök och någon gäng
! äfven andra ämnen, som skulle förbättra färgen.

Den färdiga färgen refs först på färgbordet och sedan mellan
två bollar, hvilka också tjenade till att bringa färg på formen
(se fig. 5). På alla afbildningar af tryckpressar handterar
lärlingen bollarne; antingen rifver han färgen mellan dem, eller ock
trycker han dermed färg på stilen. Detta var icke något lätt
arbete; en likmässig fördelning af färgen på stilen fordrade
åtminstone en god öfning. Bollarne gjordes af får- eller hundskinn
och stoppades med nöthär, samt måste omstoppas åtminstone en
gäng i veckan. De undanträngdes först i början af 1800-talet
smäningom af färgvalsen, och deras vigt för boktrycket visas af
att de blifvit upptagna i boktryckarevapnet. Det är möjligt, att
bollarne redan begagnades vid rifvaretrycket, men för boktrycket
mäste de i så fall säkerligen förändras.

Stilgjuteriet, ett af de tvä vigtigaste vilkoren för
boktryckarekonstens uppfinning, är det hvars början förblifvit oss mest
obekant. Detta kan dock lätt förklaras derigenom, att denna del af
verksamheten kunde bäst hemlighallas af de första boktryckarne.
Man har talat om, att Gutenberg i början skulle söndersägat
graverade trätaflor till enskilda bokstäfver, sammansatt dessa
och tryckt derä och salunda uppfunnit de rörliga typerna. Det

! I Stockholm anlade L. J. HiertTA 1840 en färgfabrik, men den nedlades snart,
och först 1870 inrättades at O. MARIN i Söderköping en ny fabrik, som sedan flyt- :
tades till Stockholm.


] H 010015 t]] ttttrrrrnnnFryFrsr »

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:24:44 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svboktrhi/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free