Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄLDRE STILGJUTNING. STÄMPLAR.
stil gifvit ett troget sidoaftryck af typen. Höjden öfverensstämmer
med den gamla franska. Å dess synbara högra sida befinner sig
en rund fördjupning af ungefär 3 mm. genomskärning. Foten är
icke inskuren, hvarför det synes, som om de äldsta bokstäfverna
afsågats för att få lika höjd. MADDEN anser att hålet icke går
tvärs igenom bokstafven, utan endast är signatur. FAULMANN
betviflar likväl att man på den tiden satte så fort, att man
behöfde signatur för att genast veta bokstafvens läge. MSannolikt
har man en lång tid gjort bokstäfverna med hål, hvarigenom man
drog en jerntråd, senare lade man denna ofvanpå bokstafven,
hvarigenom den halfrunda signaturen uppstod, som bibehölls äfven
när man icke vidare använde jerntråd vid sättningen.
FALKENSTEIN skrifver ännu 1840: »Wilsons Glasgow Letter Foundery
levererar typer med små utstående, långlagdt runda knappar, hvilka
noga passa in i en på motstående sidan anbragt urhålkning, och
äfven med halfcirkelformiga rännor, för att, sedan sidan är satt,
deri inskjuta en messingstråd, på det icke någon bokstaf- må
kunna uppdragas af bollarne eller färgvalsem». Säkert är, att i
räkningar för Ripoli-tryckeriet bland stilgjuteriutensilier äfven
förekommer jerntråd, som dock vår tids stilgjutare icke använda.
Hade emellertid metallbokstäfverna hål, så voro dessa så mycket
mer nödvändiga vid träbokstäfver, då dessa icke kunde blifva så
rätvinkliga som de gjutna. Vid träbokstäfverna var dock ett snöre
nog att förhindra dem att af bollarne dragas upp ur raden.
Då man började gjuta stilar, voro stämplarne (patriserna)
sannolikt af trä,! hvarefter man öfvergick till lättarbetad metall.
Som stämpelskärare användes vid bokstafsgravering vana
formsnidare. Att GUTENBERG sjelf, äfven om han kunnat det, graverat
typer, finnes ingen anledning att tro; hans tid upptogs troligen
af vigtigare saker. Deremot synes PETER SCHÖFFER med nit och
stor framgång egmat sig åt gravering af stämplar, och han har
otvifvelaktigt, sporrad af fruktan för konkurrens, först graverat
stämplarne i stål.
Stilgjutarnes första material till matriser var sand, hvilken
dock snart öfvergafs för bly, hvari i halfstelnadt tillstånd
stämp
! L. IrMiscH anser att trästämplarne icke graverats en och en, utan i rader,
dervid de bokstäfver som mest behöfdes graverats flera gånger. Afgjutningen af
en sådan rad gick lättare än af enkla bokstäfver, och då dessa rader voro lika
höga och tjocka, erhöllos stilraderna af samma höjd och kägel. Dessa rader
söndersågades sedan och de enskilda bokstäfverna filades jemna. Härigenom erhöllo väl
också enskilda bokstäfver olika tjocklek, hvarför de stundom fingo utseende af
ligaturer. Häraf kan äfven förklaras, hvarför stundom vissa bokstäfver icke äro
fullkomligt lika, ehurn de måste antagas vara gjutna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
