- Project Runeberg -  Svensk boktryckeri-historia 1483-1883 /
101

(1884) Author: Gustaf Klemming, Johan Gabriel Nordin - Tema: Printing and typography
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ENGLAND: PRESSLAGSTIFTNING.

Grafton och Whitchurch erhöllo genom premierministern Thomas
Cromwell privilegium härå. Drottning Maria förbjöd 1555
tryckning eller innehafvande af upproriska skrifter och stälde
öfverträdare häraf såsom rebeller under krigslagarne. I följd af att
»flera kätterska och upproriska böcker» blifvit tryckta, förordnades
att boktryckarne skulle ingå i Stationers Company (en förening
af afskrifvare, rubrikatorer, brefmålare, pappersmakare och
manuskripthandlare, som egt bestånd sedan 1403). Föreståndaren härför
var ansvarig för de enskilda medlemmarne, och ingen hade rätt
att drifva boktryckeri eller att sälja böcker, som icke var medlem
af sällskapet, eller hade kunglig tillåtelse dertill. Elisabeth
förordnade 1559 att intet fick tryckas utan särskildt tillstånd af
drottningen eller vissa derför utsedda myndigheter. Denna förordning
synes dock icke blifvit efterlefd, ty 1566 infördes
straffbestämmelserna konfiskation, indragning af tillståndsbevis, borgen och
fängelsestraff. 1583 följde en förordning mot upproriska och
schismatiska böcker, men då klagomålen icke upphörde,
förordnades 1585 att, med undantag af ett i Oxford och ett i
Cambridge, boktryckeri skulle få finnas endast i London, och att
intet nytt sådant skulle få upprättas förr än »den alltför stora
mängden af boktryckerier» blifvit så förminskad, som erkebiskopen
af Canterbury och biskopen af London ansågo behöfligt, hvarjemte
ingen bok fick tryckas utan dessa herrars tillstånd, vid straff af
sex månaders fängelse. Alla boktryckerier skulle stå öppna för
undersökning af bokhandlaresällskapets uppsyningsman, hvilken
kunde konfiskera icke allenast böcker utan äfven pressar, typer
och annan materiel; vidare skulle, »för att minska det alltför
stora antalet boktryckare», föreståndaren eller förut varande
sådan för bokhandlaresällskapet endast få hafva 3 lärlingar,
tryckare af andra klassen (Livery) 2, och tryckare af tredje
klassen (Yeoman) och universitetsboktryckare 1 lärling. 1588
påbjöds att irreligiösa böcker skulle aflemnas till de kyrkliga
auktoriteterna och boktryckarens namn uppgifvas.

För att skydda universitetstryckerierna i Oxford och
Cambridge, hvilka hade monopol å tryckning af latinska böcker,
förbjöds 1625 försäljning af i utlandet eftertryckta böcker. 1637
förnyade Stjernkammaren Elisabets förordning med tillägg att
ingen bok fick tryckas, innan den inskrifvits i Stationers Companys
register (hvilket ännu fortfar till skydd för eftertryck). På allt
tryck måste tryckarens, författarens och förläggarens namn
utsättas; ingen egde rätt att öppna tryckeri, låta förfärdiga en


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:58:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svboktrhi/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free