Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CENSORS ÅLIGGANDEN.
bokauktioner; utöfva censur-uppsigt öfver vissa boktryckerier,
boklador och lånbibliotek; företaga granskning af allt som
trycktes, synnerligen af tidningar, samt af de tryckalster, som frän
utrikes ort infördes.
Vid fråga om privilegium å skrifter måste dessas
innehåll sorgfälligt granskas, på det att ett arbete, som kunde vara
otillåtligt eller ovärdigt konungens höga privilegium, icke måtte
anktoriseras. Härvid meddelades ofta på förhand en vink om
tendensen af det utlåtande han borde afgifva, hvilken han säger
ofta var stridande emot hans enskilda öfvertygelse.
Granskningen af de tryckta skrifterna skulle sträcka sig
icke blott till censurens egentliga föremål eller sådant som kunde
anses stridande emot tryckfrihets-författningarne, utan äfven till
andra felaktigheter så väl i afseende på sakerna som stilen;
han måste anmärka allt som fans stridande emot sanning och
sakens rätta förhållanden; föreskriften i detta afseende stödde
sig på grundsatsen att singen författare eger af allmänheten
läta betala sig för osanningar eller oriktiga uppgifter» Till
och med tryckfelen måste noga anmärkas och förteckning derå
till hofkanslers-embetet ingifvas (se sid. 343). Censuren af
utländska tidningar ansågs så vigtig, att de indragna måste till
konungen sjelf insändas, äfven då han vistades utomlands.
Näågra bestämda föreskrifter för censurens handhafvande
gåfvos icke, utan man öfverlemnade åt censors eget omdöme och
bepröfvande hvilka arbeten kunde vara anstötliga eller oskadliga.
Malmström påpekar, att dessa föreskrifter voro »föga upplysande
till min vägledning, och lemnade mig uti en lika plågande
ovisshet om hvad som i konungens och mine förmäns ögon kunde
synas anstöteligt, skadeligt och obehörigt eller icke.... Lika stor
var min förlägenhet i anseende till vissa andra besynnerliga
föreskrifter, såsom då mig förständigades, det ”rättigheten att
i förvar taga medför den att i förvar behålla”, hvilket ville
säga med andra ord, att seqvester och konfiskation äro ett
och samma: en maxime lika stridande mot sakens natur som
emot våra lagar.. Slutligen utbrister han: »I sådana
omständigheter kunde dessa mina befattningar icke heller annat än vara
för mig högst vådliga.... Min belägenhet liknade den
mannens, som hvarje ögonblick såg ett bart svärd, hängande på en
svag tråd öfver sitt hufvud; och jag anser det såsom ett
underverk af försynens nåd att jag under en så läng följd af år undgick
det missöde, som ständigt hotade att krossa mig. Till råga på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
