Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRFATTARENAMNS UTSÅTTANDE.
författarens namn, ehuru annor man åtager sig ansvaret derför,
icke vågade trycka denna skrift, då den rätte författarens namn
här ej kunde utsättas, utan i stället Karlstads studerande
ungdom. Jag vågade icke decidera: och skriften blef således skrifven
öfverlemnad åt hr biskopen....» Hofkansleren svarade den 25
samma månad: »På tit. hos mig gjorda förfrågan huruvida den
af studerande ungdomen i Karlstad till biskop Bjurbäck stälda
gratulationsskrift må, utan författarens namn å titelbladet, af
trycket utgå, får jag lemna det svar, att som cirkuläret af den
13 sistl. månad till boktryckarne är grundadt på konungens egen
höga befallning och H. M:t nu ifrån staden är afrest, så att
ingen underdånig hemställan kan ega rum, tror jag mig icke
tillständigt att från allmänna förordnandet något undantag göra.»
1806 äåtalades en hos Delén tryckt »Sång till Guvernören
Grefve Cronstedt af Cadetterna vid Carlberg» samt ett »Poem
öfver Korneten Välborne Herr Eb. Rosenblads död» (af Tegnér),
tryckt hos Berling i Lund.
Men äfven detta stadgande visste man kringgå. Den 2 mars
1807 tillskref hofkansleren Boktryckeri-societetens ordförande:
»Som jag kommit i erfarenhet, att en del boktryckare tillåta sig
att på vissa hos dem utkommande böcker och skrifter, i stället
för författarens eller öfversättarens kända namn, betjena sig af
diktade eller lånta, och ett sådant förfarande är rakt stridande
emot afsigten med hvad kongl. tryckfrihetsförfattningen af den
11 juli 1792 härutinnan stadgar, om hvars noga iakttagande
Hofkanslersembetet redan flera gäånger lätit vederbörande
förständiga; så finner jag mig föranlåten anmoda tit. att genom
vederbörligt cirkulär allvarligen varna Boktryckeri-societetens
ledamöter för ytterligare missbruk i ofvannämnda afseende, med
antydan, att då någon skrift till tryckning aflemnas, om dess
författare eller öfversättare skaffa sig den visshet, som deras
egen säkerhet fordrar; emedan, om det kan bevisas en boktryckare,
att det författarenamn han någon skrift påtryckt, endast varit
föregifvet, Hofkanslersembetet icke kan anse hans förseelse
annorlunda än om detsamma på skriften alldeles saknades.»
Huru hofkansleren Zibet sjelf uppfattade ställningen i början
af detta århundrade framgår af hans berättelse till Kongl. Maj:t,
afgifven den 21 maj 1805, så lydande:
»Om jag dröjt att för Eders Maj:t i underdånighet nedlägga
den mig anbefalde berättelse om boktryckerierne i riket, har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
