Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKTRYCKERI-SOCIETETEN : LÅRLINGSFRÅGAN.
$ 11. Till afgörande af mellan principal och arbetare möjligen
uppkommande tvister utses en kompromiss, dertill Boktryckeri-societeten bland
i Stockholm bosatte ledamöter utser två och Typografiska Föreningen
likaledes två, hvilka fyra sedan tillsammans utse en. Denna kompromiss
utses hvarje år vid höstmessan och fungerar för ett år.
Den ännu i dag på tal varande lärlingsfrågan har flera gånger varit
föremål för societetens behandling och ständigt orsakat tvist. I underd.
skrifvelse den 21 okt. 1801 anhöllo åtskilliga konstförvandter att antalet
lärlingar vid boktryckerierna måtte inskränkas. Hofkansleren, till hvilken
skriften remitterades, svarade, att 1752 års reglemente för boktryckerierna
tillåter hvarje boktryckare att antaga så många lärgossar som han finner
för sin rörelse nödiga. »Men att ett oinskränkt bruk af denna
boktryckares rättighet skall nödvändigt betaga cn mängd deras gesäller, eller
så kallade konstförvandter, all utväg till bergning, kan icke nekas. Om
lärgossar, såsom mindre dyrhållne, till myckenhet antagas, skola de efter
vissa år öka gesällernas antal, hvilket deremot icke minskas utan af döden
allena. En gesäll kan nästan anses såsom dömd att förblifva det hela sin
lifstid; ty sällan eller aldrig lärer han kunna förvärfva nog förmögenhet
att blifva egare af en så kostsam och förlagsdryg inrättning som ett
boktryckeri. Den oskicklighet och sedeförderf hos gesäller, hvaröfver flere
boktryckare sig beklaga, torde vara en naturlig följd deraf, att arbetets
mängd vid boktryckerierna icke tilltager i samma mån som gesällernas.
Den som börjar med att vara sysslo- och näringslös, blifver lätteligen till
slut en oduglig och skadlig medlem i samhället, hvilken det icke tillåtes
att vandra ur landet, men som det är föga vinst att der behålla.»
Hofkansleren hemstälde till Kongl. Maj:t om åtgärders vidtagande
med anledning häraf, och den 24 nov. 1801 utfärdade Kongl. Maj:t
följande bref till hofkansleren:
»Gustaf Adolf etc. Vi hafva i nåder låtit Oss föredragas edert
underdåniga utlåtande i anledning af boktryckeri-konstförvandternas här i staden
deröfver i underdånighet förda klagan, att de efter fulländade lärvär, och
sedan de förvärfvat cerforderliga kunskaper i boktryckerikonsten, måste
se sig i saknad af hvad de till deras lifs uppehälle och kontributioners
erläggande erfordras, derigenom att boktryckarc, vid sina tryckerier,
begagna sig af ett större antal lärlingar.
På anförda skäl hafven I till Vårt nådiga godtfinnande i
underdånighet hemstält, om icke antalet af lärlingar vid boktryekerierna här
i staden kunde så inskränkas, att för hvarje vid ett boktryckeri jemt
i gång varande press, blott en lärling finge hållas; och som, enligt
Boktryckeri-societetens infordrade uppgift, 20 eller 21 pressar ständigt i
Stockholm äro sysselsatte, och 7 eller 8 tillfälligtvis, hvartill nu 35
lärlingar nyttjas, hvilka, en gång antagna, icke kunna bortjagas; så ansen
I tjenligast, att hvarje gång en boktryckare behöfver en lärling, en sådan
kunde honom tilldelas af de vid ett annat tryckeri öfverflödige, hvilken
sina återstående år hos honom fullbordar...-.
Härå länder eder till nådigt svar samt egen och vederbörandes
efterrättelse, det Vi till hvad af eder i underdånighet blifvit tillstyrkt,
i afseende på minskning i det nu varande antalet af lärlingar vid
bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
