Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKTRYCKERI-SOCIETETEN: TVISTEFRÅGORS AFGÖRANDE.
derutöfver, B. derigenom kunde anses vara fullkomligen ersatt för de dagar
A. kunde under profgesäll-året försummat.
Slutligen ansåg sig societeten ej böra lemna oanmärkt, dels att B.
så litet känt de rättigheter och skyldigheter, som enligt
boktryckerireglementet tillhörde honom, dels och isynnerhet att han vågat pådikta
detta reglemente flere stadganden och föreskrifter, som der alldeles icke
finnas, och detta inför en domstol, som han bort förmoda ega tillgång
till denna både särskildt tryckta och i Modées och Flintbergs lagsamlingar
befintliga författning; ett förfarande, som, ifall det skett inför societeten,
societeten ej kunnat undgå att anse som ett missfirmande och att med
böter belägga. Besvärshänvisning lemnades till Hofkanslersembetet.
Abrahamsson anmäldes sedan, den 16 mars 1833, af kanslirådet
Wallmark till utskrifning ur läran och erhöll då äfven konstförvandtsbref.
Såsom exempel på de frågor som hänskötos till societetens afgörande
vilja vi ytterligare anföra följande. Den 25 febr. 1802 inlemnade direktör
Carlbohm ett memorial med klagomål öfver att en person inkommit på
hans tryckeri och genom »buller och oljud hindrat de derstädes varande
gesäller i deras arbetem, samt att han »på ett trotsande sätt anmodat
direktören att anklaga honom hos boktryckeriombudsmannen; att
boktryckerireglementet vore en död bokstaf; och ändtligen att han tillsport
direktören om dess folk vore slafvar, samt att despotismen — som orden
fallit — ej kunde förbjuda honom ingängen i direktörens tryckeri».
Societeten fann dock vid rubriken af detta mål detsamma förete en svårare
beskaffenhet, än hvad societetens åtgärd dervid kunde tillhöra, och fann
nödigt att detsamma till vederbörlig domstol hänvisa.
Den 19 mars 1803 anfördes att konstförvandten Bladh hade hos
societetens ordförande anmält att han hos sin patron, boktryckaren J. P.
Lindh, egde en fordran, såsom arbetslön, och derför anhållit det hr Lindh,
som skall vägrat att fordran utbetala, måtte inför societeten uppgifva
sina skäl; men Lindh tillstädeskom ej vid två sammankomster, hvarför
boktryckeriombudsmannen anhöll att Lindh måtte åläggas att vid ansenligt
vite vid nästa sammankomst ingå i svaromål. Och beslöts att Lindh
skulle kallas vid 3 rdr 16 sk. bko vite. Äfven vid nästa sammankomst
uteblef Lindb, och ombudsmannen yrkade att han måtte anses förfallen
till att betala vitet, men societeten ansåg att den borde härmed
uppskjuta till nästa sammankomst, då det må vara Lindh öppet att bevisa
sitt anmälda förfall. Den 5 maj inlemnade Lindh ett skriftligt svaromål,
hvars innehåll bestreds af Bladh, och beslöt societeten att några af
societetens ledamöter borde sammanträda och i närvaro af Lindh och Bladh
granska deras å ömse sidor förda räkningar och gjorda påståenden och
derom till societeten inkomma med berättelse. Härtill utsågos hrr
Carlbohm, Zetterberg och Delén.
Den 9 april förekom målet ånyo. liIrr Carlbohm och Zetterberg
afgåfvo skriftligen sitt anförande; de uppgåfvo »hvad 1) arbetslönen angår,
som hr Lindh åt Bladh erbjudit, att den dels är alldeles lik med hvad
de andra sättarne i hr Lindhs tryckeri för samma arbeten erhållit, dels
ock att den icke är för ringa, emedan, efter den betalningen, Bladh
kunnat i godt mak, utan att vara mycket flitig, helt säkert förtjent 32
639
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
